Håkan Blomqvists artikel om Jeremy Corbyn har tidigare varit publicerad i nättidningen Internationalen.
Frankrikes extraordinära valresultat ger oss en brådskande och värdefull läxa. Släpp inte fram dem som utsår splittring och rädsla. Bygg en modig vänsterrörelse som står för ett alternativ med inkludering och hopp. Det är så man besegrar ytterhögern.”
Jeremy Corbyns ord efter vänsterframgången i franska valet kunde vara ett budskap även från hans egen framgångsrika valrörelse i Islington North inför det brittiska valet den 4 juli.
I svenska medier och i den brittiska labourhögerns värdering av den valutgång som närmast krossade toryregeringen är versionen en annan. Det var utrensningen av Corbyn och labourvänstern tillsammans med Keir Starmers förflyttning högerut som borgade för segern. Detta i kontrast till Labours stora valnederlag 2019 under vänsterlabours inflytande.
Men det brittiska valsystemets majoritetsval i enmansvalkretsar tenderar att bedra den ytliga betraktaren. Som vänsterdebattören Stellan Hermansson konstaterar i en analys: Med 34 procent av rösterna tog Labour denna gång 63 procent av platserna i det brittiska parlamentet.
I vad som beskrivits som Labours katastrofval under Corbyns ledning 2019 fick Labour 32 procent av väljarstödet men bara 31 procent av parlamentsplatserna. Då var emellertid valdeltagandet högre och Labour samlade10,3 miljoner röster, medan Keir Starmer denna gång nådde 9,7 miljoner. I parlamentsvalet 2017 nådde Labour under Corbyns radikala ledarskap över 40 procent av rösterna.
En viktig orsak till den stora ökningen av parlamentsplatser för Labour vid detta val var bland annat det skotska nationalistpartiets dramatiska tillbakagång och, förstås torypartiets sönderfall. Istället för att tolka den brittiska valutgången som en seger för så kallade mittenpolitik handlade den snarare om en motreaktion mot högerpolitiken generellt.
Jeremy Corbyn som uteslutits från Labour av Starmer-fraktionen segrade övertygande i sin valkrets med över 24 000 röster mot Labours officiella kandidat, entreprenören Praful Nargund som kritiserats för att ha tjänat miljoner på privatiseringar av den brittiska sjukvården.
Corbyn förklarade i sitt segertal efter krossen mot den brittiska högerregeringen:
Ikväll skrev vårt samhälle historia. Det här valet handlade aldrig om mig. Det har alltid handlat om vårt samhälle och de värderingar vi delar. Och det handlar om vår odödliga tro att det finns ett alternativ till ojämlikhet, fattigdom och krig. Kvällens resultat i Islington North ger oss en glimt av en annorlunda framtid, som sätter mångas intressen framför de få. Det är också en varning – en varning till den tillträdande regeringen om att oliktänkande inte kan krossas utan konsekvenser. Att idéer om jämlikhet, rättvisa och fred är eviga. Det hoppet om en bättre värld kan aldrig släckas.”
Starmer sätter nu ihop en företagsvänlig regering som hoppas kunna efterlikna Tony Blairs forna labourhöger med exempelvis David Lammy som utrikesminister, i dagarna på besök hos en smickrad svensk regering. Lammy som ingick i Blairs kabinett har envetet röstat emot att granska sin dåvarande labourregerings militära stöd åt USA:s krig mot Irak med hundratusentals civila förluster.
Hetsen mot Corbyn fortsätter, inte minst i ljuset av det franska valet – Murdochtidningen The Sun pumpar exempelvis ut skräckbilder från franska upplopp efter att “hårdvänsterblocket” under ledning av “den franske Jeremy Corbyn” grusat Le Pens förhoppningar i ett ”chockval”.
Men Corbyn manade under valkvällen den 4 juli:
Ikväll firar vi. Imorgon organiserar vi. Energin vi släppt loss kommer inte att gå till spillo. Vi är en rörelse som består av alla åldrar, bakgrunder och tro. En rörelse som kan vinna med och för människor över hela landet.”
Håkan Blomqvist
LÄS OCKSÅ:
