Ett år in i pandemin saknar riskgrupperna fortfarande det fokuserade skydd som kan rädda liv och möjliggöra att ta bort kontraproduktiva restriktioner. Hälften av alla som avlidit med covid-19 har bott på kommunala äldreboenden, en fjärdedel hade hemtjänst. Medianåldern för dödsfallen är 85 år.
Vi instämmer i kritiken mot äldreomsorgens beredskap, organisation och bemanning som Coronakommissionen blottlade i december 2020. För att förverkliga de förslag som kommissionen presenterade, så att vården och omsorgen står rustad inför nästa våg av covid, föreslår vi:
Kraftigt ökad bemanning av utbildade undersköterskor, med fast anställning.
Förstärkning av den medicinska kompetensen med läkare och sjuksköterskor för att möjliggöra såväl livräddande som palliativ vård.
Förbättring av anställningstrygghet och personalkontinuitet samt kraftigt minskad andel personal med timanställning.
Krav på att personalen ska tala acceptabel svenska. Vi vill aldrig mer höra att det saknas pengar till äldrevården…
Sverige valde att inte stänga ner och vi har lägre dödlighet än två tredjedelar sav Europas länder, ett bevis för att lockdown och hårda tag inte fungerar bättre än rekommendationer och eget ansvar. Sedan november 2020 har dock en rad ovetenskapliga restriktioner drabbat även vårt land, och gymnasieskolorna har varit stängda i nästan ett år.
Håll avstånd, tvätta händerna och stanna hemma om du är sjuk är kloka rekommendationer som vi kan leva med. Men det räcker inte. Ett fokuserat skydd av riskgrupperna äldre och människor med underliggande sjukdomar bör snarast bli en lika viktig del av strategin.
—Nils Littorin, Sven Román, Sebastian Rushworth och Hans Zingmark, debattartikel i Göteborgs-Posten.