Vi måste våga se faran i att ansluta oss till Nato med USA som frontfigur

Jag ser moderater med t-shirts med texten “Nato är det bästa strandskyddet” och jag ser opinionssiffror som pekar på att en majoritet av svenskarna är för ett medlemskap i Nato. Men vi måste våga prata om elefanten i rummet innan ett beslut tas. Vi måste våga prata kritiskt om USA.

USA lägger oerhört många miljarder dollar på sin militär, 811 miljarder för att vara mer exakt. Det här är en bidragande faktor till att USA är en av världens mest dominerande militärmakter.

USA har sen flera år tillbaka deltagit i, och startat, många krig. För att nämna några har vi Irakkriget, Vietnamkriget och kriget i Afghanistan. Något som krigen i Mellanöstern har gemensamt är att ett maktvakuum lämnats när USA:s militär lämnat länderna. I Irak kom terrororganisationen IS att utvecklas medan Talibanstyret återupptogs i Afghanistan…

Vill vi verkligen vara beroende av ett land som inte tar ansvar för krigets efterskalv, ett land som genom sitt agerande bidragit till att terrororganisationer fått växa fram. Vad i ett Natomedlemskap skulle garantera att USA inte tröttnar på att försvara alliansens medlemmar?

En annan aspekt av att vara bundna till USA via Nato är att USA inte bara försvarar, de startar också krig. Kriget i Irak började med att USA gjorde en invasion. Den här invasionen stred mot folkrätten eftersom USA inte fått mandat av FN till att invadera Irak och att situationen inte heller utlöst rätten till självförsvar.

Nato var till en början inte med i Irakkriget men kom med tiden att bli involverat på olika sätt. Jag tycker inte det är rimligt att Sverige ska ingå i en militärallians där ett av världens mäktigaste länder startar krig och tar med sig alliansens medlemmar i fallet.

Innan vi bestämmer oss om vad som är det egentligt bästa strandskyddet måste vi också våga se faran i att ansluta oss till Nato med USA som frontfigur. Vi måste våga se på USA som en militärmakt som för aktiva krig och som bryter mot folkrätten.

Edit Zimmerman, ledare i Västerbottens Folkblad.