Sedan millennieskiftet har Sveriges befolkning ökat med 1,1 miljoner. Samtidigt har välfärden 400 miljarder mindre att röra sig med årligen. Under samma tidsperiod har politiker från samtliga kulörer lovat att cancerköerna ska kortas, operationerna ska bli bättre och välfärden göras mer tillgänglig – och naturligtvis att skatteuttaget ska förbli detsamma eller sänkas.
Det är som om vi försökt leva i Fredrik Reinfeldts nymoderata Peter Pan-värld, där alla badar i avdrag och valfrihet och har det jättebra, men ingen betalar skatt. I så fall är det skönt att det experimentet nu är över.
För några veckor sedan berättade regionstyrelsens ordförande Åsa Johansson (S) att regionskatten ( i Värmland) ska justeras uppåt med 60 öre per hundralapp. Har man den värmländska medellönen på 26 000 blir det en ökning om ungefär 150 kr i månaden.
Det är ingen rolig utgift, det går att göra annat för det, men summan är liten om man ser till ändamålet.
Totalt ger det regionen 420 miljoner. Vårdcentralerna i Arvika, Kristinehamn, Hagfors, Grums, Karlstad, Säffle och Sunne kan fortsatt hållas öppna. Psykiatrin får förutsättningar att korta väntetiderna, både när det gäller vuxna och ungdomar. Regionen kan investera i den IT-utveckling som krävs för att kunna rigga ordentliga videosamtal mellan patienter och läkare.
Skattejusteringen handlar helt enkelt om att göra ett politiskt val och möta värmlänningarnas förväntningar om en fungerande hälso- och sjukvård. Något inte alla valt att göra.
När SVT frågade Fredrik Larsson, oppositionsråd (M) och tidigare regionstyrelsens ordförande, vad han tyckte om justeringen, svarade han så här: – En höjning av regionskatten drabbar de allra sämst ställda mest och gör dem ännu fattigare…
Vi måste röra oss bort från det borgerliga narrativet om att alla människor betraktar världen utifrån sin roll som kalkylorienterad “skattebetalare”. Det är inte människors identitet. Vi är många “skattebetalare” som också vill bo i ett fungerande samhälle, som naturligtvis vill att politiker ska vara varsamma med våra pengar – men också med våra akutmottagningar, psykiatrimottagningar, vårdcentraler, förskolor, skolor, äldreboenden och våra sjukhus.
Att höja avgiften när behoven består men kostnaden ökar är vanlig matematik – om man inte vill att det ska gå under. Det är inte konstigare än att styrelsen i en bostadsrättsförening justerar avgiften. Det vill också de boende. Det står de bakom. Det är ju deras hem, där deras liv pågår. Behövs det tycker jag vi borde höja fler skatter.
-Benjamin Ivarsson, ledare i Värmlands Folkblad