Höghastighetståg? Nej, jag tror inte på det. Frågan diskuteras nu intensivt och i täten går den socialdemokratiske infrastrukturministern. De där nya tågen kommer att innebära en fullständigt gigantisk samhällsinvestering på över 200 miljarder – och räkna som alltid med kraftiga fördyringar – samtidigt som det dröjer väldigt länge innan det hela kan stå klart…
Jag fruktar att höghastighetstågen är ett exempel på att politiker så starkt strävar efter att visa handlingskraft i klimatfrågan att man blundar för alla problematiska och för klimat och miljö direkt kontraproduktiva konsekvenser av den gigantiska tågsatsningen…
Varför inte istället resa mindre? Den tanken är nästan tabubelagd. Och att den vanliga tågtrafiken fungerar dåligt och att det är praktiskt taget omöjligt att ta sig kollektivt ens från låt oss säga Vansbro till Ludvika bryr man sig inte om.
Biologen och skribenten Stefan Edman skrev i en krönika i DD detta: “Höghastighetsbanorna finns med i 73-punktsprogrammet. Om de byggs blir de en ‘gökunge’ som tränger undan andra investeringar. KTH-rapporten visar att den fattigaste fjärdedelen av befolkningen då i praktiken kommer att subventionera den rikaste fjärdedelens resor. Stad mot land, ett Sverige som slits isär! Medan stöd till lokal- och regiontrafik får motsatt fördelningspolitisk effekt.”
Det känns som att jag snart är den ende socialdemokraten som tvivlar på höghastighetstågen. Men jag gör det för att jag tvivlar på de högteknologiska, miljöförstörande påhitt som vår civilisation är så besatt av.
—Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten.