Varför har Sverige övergett sin politik för fred och avspänning?

Under det kalla kriget kunde Sverige föra en självständig utrikes- och säkerhetspolitik. “Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” var en säkerhetspolitisk doktrin som vi i Sverige år efter år konstaterade “tjänade oss väl”. Sverige och Finland bildade en neutral zon i Nordeuropa som höll det kalla krigets kombattanter isär. Genom ett “för våra förhållanden starkt försvar” kunde vi säkerställa att ingen kuppartat skulle kunna ta kontroll över svenskt territorium, och hota motståndaren därifrån…

Sveriges nuvarande USA-anpassning innebär att vi offrat mycket av vårt utrikespolitiska oberoende och våra möjligheter att konstruktivt bidra till konfliktförebyggande och avspänning i världen.

Vi ser hur USA:s påtryckningar fått Sverige att överge sin väletablerade politik mot kärnvapen och avstå från att underteckna det i FN framförhandlade Fördraget om Kärnvapenförbud, som nu har trätt i kraft. Men framför allt har den nya svenska politiken bidragit till en ökad spänning i Nordeuropa genom att Sverige hamnat på konfrontationslinjen mellan USA och Ryssland, helt i strid med våra säkerhetspolitiska intressen.

Den primära hotbilden för Sverige är den höga militär-politiska spänningsnivå som uppstått i Nordeuropa under de senaste 10–15 åren och som innebär risk för utlösning av en stormaktskonflikt, som i så fall skulle drabba även Sverige. Orsakerna härtill är flerfaldiga och både Ryssland och USA är medskyldiga…

Det enda verkligt allvarliga hotet mot Sveriges säkerhet är sålunda en stormaktskonflikt i Europa och i vårt närområde. Vad vi måste göra är att inrikta vår utrikespolitik och diplomati på att söka minska de rådande stormaktsspänningarna och därmed risken för en konflikt som skulle drabba oss. Det övergripande målet måste vara att, tillsammans med likasinnade stater, motverka stormakternas maktkamp, och främja ett globalt samarbete för att hantera vår tids stora utmaningar.

Hans Blix, f.d. utrikesminister (L) Rolf Ekéus, f.d. ambassadör Washington och nationalitetskommissarie OSSE Pär Granstedt, f.d. riksdagsledamot (C) och vice ordförande Utrikesutskottet Birgitta Hambraeus, f.d. riksdagsledamot (C) Sven Hirdman, f.d. statssekreterare i försvarsdepartementet och ambassadör i Moskva Carl-Magnus Hyltenius, f.d. nedrustningsförhandlare och ambassadör i Köpenhamn Thage G Peterson, f.d. försvarsminister (S) och Riksdagens talman Pierre Schori, f.d. biståndsminister (S) och FN-ambassadör Maj Britt Theorin, f.d. statssekreterare nedrustningsfrågor och riksdagsledamot (S) Debattartikel i Dagens Nyheter.