Moderaterna förvandlar hälsofrågor till immigrationspolitik

 Folkhälsomyndigheten rekommenderade en prioritering av “grupper som av olika skäl har svårigheter att följa rekommendationer om smittskyddande åtgärder och därmed ha en ökad risk för att bli smittade”. Det skulle även gälla “personer som lever i socialt utsatta situationer, till exempel hem- eller papperslösa.”

Flera moderater var snabbt ute och fördömde beslutet. Kristersson frågade sig retoriskt om papperslösa fick “gå före i kön för att de är papperslösa” men underlät att nämna att särskilt utsatta personer inkluderas först i fas tre av fyra. Det vill säga efter exempelvis vård- och hemtjänstpersonal, personer över 65 år och personer i riskgrupp. Det som Kristersson vill få att framstå som en orättvisa kan vi som arbetar inom vård, bland annat med smittskydd, och dessutom träffar papperslösa på Läkare i världens mottagningar, intyga snarare är uttryck för en vetenskapligt grundad strategi för att minska smittspridning. Papperslösa finns i vårt samhälle oavsett vad man tycker om det.

Virus gör inte skillnad på människor utifrån deras juridiska status men våra livsbetingelser gör att det är skillnad på hur lätt det är att skydda sig. Alltså är beslutet bara att följa Smittskyddslagens påbud om att “effektivt förhindra spridning av smittsamma sjukdomar i befolkningen”. Det är dessutom det enda rimliga eftersom det är mer samhällsekonomiskt kostnadseffektivt att arbeta förebyggande med vaccinering av de mest utsatta än att vänta tills folk insjuknat…

Papperslösa finns i vårt samhälle oavsett vad man tycker om det. De har usla arbetsvillkor och jobb som omöjliggör hemarbete. De och andra hemlösa är tvungna att röra sig mer i samhället än andra och löper därför en högre risk att både bli smittade och smitta andra. Det är ineffektivt att upplysa människor som saknar permanent hem om att stanna hemma.

Kristersson varnar för att ställa grupper mot varandra. I själva verket är det just det Moderaterna gör när de förvandlar en hälsofråga till migrationspolitisk signalpolitik. Vård i Sverige utgår från behov.

Thomas Avén, Agmall Sarwari och Klas Ytterbrink Nordenskiöld, debattartikel i Expressen.