Det är den svenska nationaldagen 2023, solen flödar och omgiven av sin trädgårds lummiga grönska står det en statsminister och håller tal till det svenska folket, tror man. Det brukar vara så att denna dag ägnas åt en varm medborgerlig hälsning till alla dem som lever och verkar i konungariket Sverige.
Runt om i landet firas dagen i lokala arrangemang med sång och glädje; välkomnande och generösa ord riktas särskilt till de nya medborgare som står där viftande med sina blågula flaggor. Det är för många en glädjens och gemenskapens dag här uppe i fjällhöga Nord.
Men vad är det man får höra från den där trädgården i Strängnäs? Jo, mera räfst och rättarting än välkomstord. Sverige har urholkat det svenska medborgarskapet, säger han.
De nyanlända kritiseras för att de inte kan prata svenska. För att bo och leva i Sverige skall man tillämpa ett hederligt levnadssätt, påpekar han. Man ska känna till hur samhället fungerar och man ska göra rätt för sig. Ljuger gör ni också, ni ovälkomna inkräktare som letat sig upp till vårt arma land…
Borde det ändå inte finnas lite anständighet hos en statsminister som frenetiskt försöker framstå som nånting annat än en Kasperdocka, en som sprätter med benen när en annan, mera grovkalibrig dirigent rycker i trådarna.En som inte ljuger om lönsamma men moraliskt ytterst klandervärda affärer. En som lägger huvudet på sned och flinar inställsamt mot den turkiske despoten.
Som svensk medborgare sedan urminnes tider känner man sig generad över att behöva uppleva detta moras av politisk degeneration på själva nationaldagen Men han märker det inte själv vilken ömklig figur han utgör, hur långt från en statsmans pondus han befinner sig, hur pinsamt fel hans välmodulerade stämma formar det torftiga innehållet som sipprar ut i grönskan i Strängnäs….
Om Ulf Kristersson vill agera springpojke åt SD under årets övriga 364 dagar kunde han väl unna sig och oss en ledig blå-gul-röd dag för att föreställa en värdig representant för hela den svenska nationen – men icke. Man har faktiskt rätt att kräva mer av en svensk statsminister.
-Bengt Berg, insändare i Värmlands Folkblad