Industrifiskets intressen kan inte väga tyngre än havens överlevnad

I dag är det FN:s världshavsdag, en dag för att belysa tillståndet för världens hav. Det är svårt att föreställa sig hur haven såg ut för bara någon generation sedan. Då sjöd de av liv, men nu har mer än hälften av havets fiskar och ryggradsdjur redan fiskats upp och 90 procent av världens fiskbestånd är överfiskade.

Både i Östersjön och i Västerhavet har torskbeståndet kollapsat, och läget för sill och strömming är akut. I Västerhavet är matfiskar som lyrtorsk och hälleflundra starkt hotade. Slätrockan och stören, tidigare populära matfiskar, räknas som utrotade.

Trots massiv kritik från forskare, fiskare och kommuner längs hela ostkusten vägrar regeringen förbjuda de stora industritrålarna på svenska vatten. Forskare har kallat politikens hantering av strömmingen för ett “utrotningsexperiment” och småskaliga fiskare längs hela Östersjökusten larmar om att fisken är slut.

I åratal har Miljöpartiet tryckt på för att stoppa den storskaliga trålningen på svenska vatten och värna ekosystemet och kustfisket. Såväl nuvarande regering som Socialdemokraterna före dem har i stället valt att prioritera det storskaliga industrifiskets intressen. Det behövs ett helhetsgrepp om allt som påverkar havet för att vända utvecklingen. Miljögifter, övergödning, överfiske och klimatförändringar utgör en enorm press på havet.

Miljöpartiet vill:

  • Införa en havsmiljölag, som sätter havets hälsa i första rummet och tar ett helhetsgrepp om allt som påverkar havet. Då kommer fisken också komma tillbaka.
  • Skydda minst 30 procent av svenska hav till 2030, en dubblering jämfört med dagens nivå. Minst 30 procent intakta ekosystem krävs för att djur och växter ska överleva på sikt.
  • Minska fiskekvoterna kraftigt för sill, strömming och andra sårbara bestånd och flytta ut trålgränsen maximalt. Inte i form av ett experiment i några få områden som regeringen vill, medan fisketrycket kan öka i övriga områden.
  • Stoppa slakten av havsmiljöarbetet. Regeringens nedskärningar av havsmiljöarbetet och miljöövervakningen måste stoppas. Miljöpartiet vill istället se kraftfullt ökade satsningar.

Det som saknas för att vända krisen i dag är inte mer kunskap, utan politisk vilja och faktiska prioriteringar i statsbudgeten. Båda lyser med sin frånvaro i regeringens arbete. Utan havets liv hotas planetens liv. Det är dags att ta havsmiljöarbetet på allvar. Snart är det för sent.

Emma Nohrén, riksdagsledamot (MP), debattartikel i Göteborgs-Posten.