Innan Trump blev president älskade vi i den fria världen förnuft och sanning. Det är i alla fall vad vi får höra i dag. Men även innan en klimatskeptiker blev mäktigast i USA trodde vi på oförenliga sanningar om tillväxt och klimat.
Varje dag jag läser en tidning får jag trots detta faktum veta att innan Donald Trump valdes till president i USA älskade vi i den fria världen förnuft och sanning. Vi trodde på fakta och vi avvisade känslor. Verkligen?
Jag minns att före november 2016 trodde vi på två fakta: a) klimathotet är reellt och b) tillväxten bör öka med cirka tre procent varje år för att undvika ekonomiska kriser. Det vill säga innan trodde vi på två fakta, som vart och ett för sig var sant men som tillsammans bildade en logisk motsägelse.
Nu tror en amerikansk president på en lögn och ett faktum: a) klimathotet existerar inte och b) tillväxten bör öka. Det vill säga han tror på en lögn och en sanning som inte utesluter varandra. Men en sanning kan varken vara en logisk motsägelse eller bygga på en lögn och fortfarande vara en sanning. Så när älskade vi egentligen sanningen?
Det är naturligtvis bättre att tro på två sanna fakta även om de tillsammans motsäger varandra så att summan blir en lögn, än att tro på ett falskt och ett sant faktum. Det är bättre för att det går att med ren logik upptäcka motsägelsefullheten som skapar lögnen. Den står där öppet, och kräver inget expertkunnande för att se.
Vi kan inte agera som om klimathotet är reellt och samtidigt bygga ekonomin på materiell tillväxt. Det enda som krävs är att vi slutar hyckla och börjar agera efter vad sanningen fordrar. Det enda som krävs är alltså vad varken politiker eller näringslivsfolk är beredda att göra.
USA:s president är en katastrof och på vissa sätt ett brott mot tidigare styren. Men han skapar inte världen ny; han har rottrådar in i den gamla. Allt är inte förändrat; det går ingen avgrund varken mellan tiden före och tiden efter det amerikanska valet av Trump, eller mellan honom och oss.
Ett land – ett företag. Trump är ny, men det ekonomiska systemet är gammalt.
-Nina Björk. krönika i Dagens Arena