Konkret kan vi nu på alla plan vänta oss hårdare tag och mindre omsorg om de sämst ställda samt kärnkraft istället för klimat- och miljöambitioner. Sådant var budskapet när Ulf Kristersson och hans tre partiledarvänner höll sin presskonferens på fredagsmorgonen.
Och ingen lär tveka om att det var Sverigedemokraterna som gick segrande ur regeringsbildningen. Jag utgår från att hela den breda vänstern nu börjar grubbla över framtiden. Vi har bevittnat en kraschlandning – men vi är i viss mening alla ombord på det som kraschat.
Nej, de får inte sitta med i regeringen. Men de sitter med i regeringskansliet och de har fått igenom de flesta av sina hjärtefrågor – från visitationszoner, över minskat kvotflyktingmottagande till minskat bistånd – och de kan dessutom friskriva sig från ansvar för den förda politiken när de inte sitter med i själva regeringen.
Liberalernas Johan Pehrson går nu till historien som den partiledare som ledde sitt parti ut ur socialliberalismen och kanske till och med ur liberalismen. Ebba Busch fick i sin tur äran att leda sitt partis uttåg ur det enprocentsmål för biståndet som så länge var partiets hjärtefråga. Och Ulf Kristersson kan ståta med den fullgjorda uppgiften av att degradera sitt eget parti till enbart ett maktparti…
Vi skriver oktober 2022. Och den stora, övergripande frågan är helt enkelt: Hur hamnade vi egentligen här? Hur har den högerkonservativa omvälvning som vi sett i så många länder, nu även i Sverige, kunnat äga rum? Hur i hela helvete har ett parti med högerextrema rötter kunnat få inflytande över regeringsmakten?
Jag envisas med att tro att vi faktiskt upplever slutet, den tragikomiska finalen, på ett långt drama som sträcker sig ner genom de senaste 30-40 åren. Först drabbades Sverige och världen av ett slags nyliberal revolution, en enorm otrygghetsomdaning med nedskärningar, privatiseringar och avregleringar. Denna doktrinärt marknadsliberala omdaning frammanade i sin tur en våg av högerpopulism och konservatism i Sverige och världen.
Socialdemokratin i Sverige och världen har inte klarat av att stå emot detta. Och i ärlighetens namn förstod nog svensk socialdemokrati heller aldrig hur avgörande migrationsfrågan faktiskt var och är för väljarna.
Statsministeromröstning sker på måndag. Jag utgår från att hela den breda vänstern nu börjar grubbla över framtiden. Vi har bevittnat en kraschlandning – men vi är i viss mening alla ombord på det som kraschat.
—Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten.