Det var en stolt Stefan Löfven som i måndags stod i riksdagen och läste upp sin regeringsförklaring. Allt ska bli bättre i Sverige. De “historiska satsningarna” på välfärden fortsätter samtidigt som skatterna sänks. Pensionerna ska höjas för de som arbetat hela livet till låga löner. Nu ska de äntligen “få den respekt de förtjänar”.
Löfvens syftar antagligen på sitt vallöfte från i våras om höjd pension med upp till 600 kronor i månaden till de som arbetat hela livet men ändå inte får pensionen att räcka till, och som han nu fått in en skrivelse om i uppgörelsen med MP, C och L. Hur mycket det blir kvar av det löftet efter att det tröskats i pensionsgruppen – där även KD och M ingår – återstår att se.
Men oavsett det: 600 kronor mer till någon som i dag lever på så lite som 11 000–14 000 i månaden. Skulle det vara att ge svenska arbetare “den respekt de förtjänar”? Det säger i så fall något om hur dagens sosse-elit värderar vanligt folks slit. Samtidigt vet vi att den höjda pensionen för många som vanligt kommer att ätas upp av annat: högre hyror, högre hemtjänstavgift, dyrare kollektivtrafik och färdtjänst. Allt det där som medierna “glömmer bort” när de räknar upp vinnare och förlorare på den senaste budgeten eller politiska utspelet.
Under tiden fortsätter klyftan mellan politikernas retorik och människors vardag att växa. Vad händer när den blir tillräckligt stor?
– Per Björklund i ledare i Flamman