Socialdemokraterna framstår som osedvanligt tondöva

Det politiska innehållet i Januariavtalet bör nog i delar förstås just i termer av förändrade referensramar för ledande S-företrädare, där frågor som är viktiga för Socialdemokraternas nya väljare fått prioritet medan arbetarklassens och den lägre medelklassens ekonomiska intressen har fått stå tillbaka.

Ett annat illustrativt exempel på hur svårt Socialdemokraterna har att förstå och värna sina forna kärnväljares legitima ekonomiska intressen är pensionerna.

I korthet har Sverige nu ett pensionssystem som gör att växande grupper av arbetare och lägre tjänstemän efter 40 års arbetsliv på heltid får en pension på samma nivå som den som inte jobbat alls. Pensionsmyndighetens generaldirektör har beskrivit pensionssystemet på följande sätt: “Kopplingen mellan arbete och pension är svag, trots målsättningen om det motsatta.”

Samtidigt finns en betydande utmaning i att livslängden, det vill säga tiden du får njuta av din pension, är högre och ökar snabbare bland dem med eftergymnasial utbildning än dem med lägre utbildningsbakgrund. Livslängden är till och med sjunkande bland lågutbildade svenskfödda kvinnor. Men i stället för att genomföra reformer som gör livet bättre för före detta industriarbetare och undersköterskor så valde

Socialdemokraterna att tillsammans med de borgerliga partierna och Miljöpartiet i den så kallade Pensionsgruppen att lämna pensionsnivåerna i inkomstpensionssystemet oförändrade för den som jobbat hela livet, men höja ersättningen för den som inte jobbat samt därtill höja pensionsåldern och göra det omöjligt för den som är utsliten att gå i pension vid 61 års ålder.

Socialdemokraternas agerande framstår som osedvanligt tondövt, inte minst i ljuset av att de som drabbas av pensionssystemets tilltagande problem är breda löntagargrupper som i stor utsträckning röstat på Socialdemokraterna hela livet i tron att det är partiet som bevakar deras legitima ekonomiska intressen.

Enligt min bedömning kommer vi att få se mer av dylika politiska förändringar där Socialdemokraterna inte bevakar de breda löntagargruppernas intressen. Istället kommer vi se mer av politik för en välmående urban medelklass kombinerad med tycka synd om-politik för ekonomiskt marginaliserade grupper.

-Torbjörn Hållö, ekonom på LO, analys i etidningen Kvartal

You May Also Like