Det är upprörande att Sveriges försvarsminister, Jonson, gjort upp med sin USA-kollega, Austin, om DCA (Defence Cooperation Agreement). Innebörd: villkorslös upplåtelse av 17 svenska försvarsområden till USA. Varav 6 ligger i Norrland & Sapmi.
Och det utan föregående fritt informerat samtycke från landets medborgare. Bara management by fear/skrämselpropaganda utan täckning. Ännu finns tid för motstånd, avtalet ska behandlas i riksdagen under våren.
DCA är inget försvarsavtal. Det är ett oförsvarligt avtal som ytterligare underminerar säkerheten. Bäst och mest beprövat förhållningssätt för vår säkerhet är att vara ett kärnvapenfritt och alliansfritt land som håller sig utanför krigslystenheten.
Det här är ett avtalsutkast som är mer långtgående än det förhastade Nato-beslutet. Det här är INTE ett samarbetsavtal utan ett formellt överlåtande av vår suveränitet.
Och ett avtal som är bindande i tio år. Avtalet innebär att USA:s militära personal har full immunitet och kommer inte vara underställd svensk lag.
Nu kan DCA bli mer långtgående än ett Natomedlemskap, eftersom Sverige ensidigt underordnar sig USA:s militära planering vilket ofrånkomligen ökar riskerna för att Sverige dras in i krig mot USA:s rivaliserande stormakter, som Ryssland och Kina.
De som strider om kontrollen över naturtillgångar på vår kontinent – Eurasien.
Våra folkvalda i riksdagen har all anledning säga nej till DCA-avtalet. Att värna freden och vårt självbestämmande borde utan undantag vara politikernas främsta skyldighet.
Vi vill uppmana alla, även media, att sprida kunskap om avtalets innebörd och kräva att våra ledamöter i riksdagen röster NEJ i frågan.
-Hervor Björne, Erik Danielsson, Annika Edlund samt ytterligare 17 undertecknare, insändare i Folkbladet i Västerbotten.
https://www.folkbladet.nu/2024-02-20/sag-nej-till-militaravtalet-med-usa-1a262
Fotnot: DCA – avtalet omfattar 391 sidor och innebär närmare 50 lagändringar samt ytterligare 8 förändringar av förordningar. En (1) riksdagsman, den politiska vilden/ partilösa Edda Widding, har skrivit en interpellation till ansvarig minister, men drog tillbaka dennas två dagar innan den skulle besvaras den 14 februari. I övrigt har det varit tyst – både bland politiker och i media.