Omställningen kan inte betyda att vi hela tiden ska ha mer och mer

När vi ser vackra fjällandskap bli uppstyckade i vindkraftsparker är det en naturlig reaktion att tänka: Nu får det räcka. Den energiefterfrågan (Vattenfalls vd) Anna Borg beskriver ska komma är kopplat till den gröna omställningen som är en god tanke, men inte helt definierad.

Den omställningen kan inte betyda att vi hela tiden ska ha mer och mer. Bland annat borde vi inte subventionera fabriker som tillverkar kryptovalutor av svensk vindkraftsel, och här måste det finnas garantier. Det finns även en oklarhet kring batterifabriker som tar nya stora naturresurser i anspråk.

Vi måste inse att det också handlar om att sänka farten eftersom vi svenskar borde minska vårt genomsnittliga klimatavtryck per person från 9 ton till mindre 2 ton koldioxid på tio år. Det innebär en genomsnittlig minskning på 15 procent per år – en minskning som vi inte ser skymten av än när man räknar in svenskarnas konsumtionsbaserade del, där en del av utsläppen sker i utomlands…

Skapa rätt incitament för elnätsinvesteringar. Här betyder det allt att ha en öppen kommunikation med lokalsamhällen, där man önskar bygga vindkraftverk. Och framför allt att verksamheten gynnar lokala aktörer, det vill säga svenskägda bolag som inte får säljas vidare utomlands. En förbestämd del av överskottet borde gå till lokala aktörer eller kommuner…

Man behöver absolut balansera miljöintresset mot energiintresset. Men framför allt för att det inte ska leda till att vi förlorar ännu mer av biologisk mångfald, vilket redan skett på ett hisnande sätt sedan våra vattenkraftverk började byggas. Vi har goda förutsättningar att göra det möjligt för Sverige att gå före i omställningen, men vi behöver tänka lite bredare än endast på förväntade energibehov och börsnoteringar.

Ta tillbaka produktion av varor som nästan helt sker i andra delar av världen, inte minst Kina. Gynna lokala initiativ och svenska bolag med att få bättre ekonomiska förutsättningar. Då kan det också bli mer ekologiskt. Framtiden skapas här och nu.

Margareta Edholm, debattartikel i Dagens Nyheter.