Återkommande hör vi försvarsminister Peter Hultqvist och borgerliga debattörer motivera svensk upprustning via “det försämrade säkerhetspolitiska läget i närområdet” som ska bero på “ökad rysk aggressivitet”, “annekteringen av Krim” och “Ryssland rustar upp”. Inget ifrågasättande från media utan försvarsministerns mantra har mer blivit som ett “amen” – en världsbild blir en “sanning”…
Sveriges upprepade deltagande i Nato-övningar i Östersjöområdet som uppenbart är riktade mot Ryssland; hemvärnet på Gotland tränas av USA:s marinsoldater, de Gröna Baskrarna, inte minst kända från Vietnam; upplåtandet av område i Norrbotten där USA/Nato kan testa nya vapensystem; värdlandsavtalet med Nato; att Sverige inte ratificerade förbudet mot kärnvapen p.g.a. USA:s påtryckningar…
Vidare vet vi att den amerikanska underrättelsetjänsten NSA har ett mycket uppskattat och allt närmare samarbete med sin svenska motsvarighet FRA. I en artikel i ansedda New York Review of Books betitlad The Swedish Kings of Cyberwar – Sweden’s growing importance to the NSA beskrivs hur NSA, via FRA, har tillgång till en “unik samling (kommunikationsdata) på högprioriterade ryska områden som ledarskap, intern politik och energi”.
Dessutom återges att FRA är en “ideal samarbetspartner” när NSA hackar sig in för cyberattacker på datornätverk i andra länder. Det liggande förslaget som gör det lagligt för FRA att fungera som avlyssningscentral eller filial till utländsk (läs: USA:s) underrättelsetjänst kan nog ses i detta perspektiv. FRA får nu, sent omsider, rättsligt godkännande för sin integrering med NSA.
Av Säkerhetspolisen får vi nu veta att Ryssland ägnar sig åt att spionera på svensk industri och utvalda personer. Nyligen utvisades också en rysk diplomat. Men när det konkret uppdagas att USA via danska fiberkablar spionerar på SAAB och svenska politiker, då vänder Hultqvist inte bara blad utan Sverige fördjupar det försvarspolitiska samarbetet med Danmark och fortsätter samövningen i “Arcipelago Endeavor” med den amerikanska marinkåren.
Sverige framstår alltmer som USA:s förlängda arm i norra Europa. Att Ryssland re-agerar på detta kan knappast betraktas som orimligt.
—Pär Salander, essä i Dagens Arena.