EU har ingen rätt att moralisera om mänskliga rättigheter

Vladimir Putin har sjösatt en så sofistikerad plan, att den franska public service-kanalen France Inter lät sin främsta presentatör ägna två krönikor för att försöka reda ut frågan. Om man får tro Thomas Legrand är (orsaken till) den rådande krisen mellan Belarus (Vitryssland) och Polen i själva verket den ryske presidenten! Det handlar om “en operation som tänkts ut av diktatorn Aleksandr Lukasjenko […] med inblandning av Syrien, under Rysslands uppenbara beskydd” – vissa fogar till och med Turkiet till listan av konspiratörer.

Dessa fyra makter ska ha låtit hämta 4 000 flyktingar från Turkiet till den polska gränsen för att “få en redan glödande debatt att blossa upp igen i unionen” och “gynna kontinentens nationalistiska och främlingsfientliga partier, som ofta är allierade med Ryssland”…

Ett land som gränsar till EU som organiserar smuggling av migranter är dock inget nytt. I maj förra året lät Marocko 8 000 personer ta sig mot de spanska enklaverna Ceuta och Melilla, som hämnd för att Spanien gett sjukvård åt en av ledarna för den västsahariska självständighetsrörelsen Polisario. Ingen talade då om en “hybridattack”, eller krävde en Nato-insats, som EU-kommissionens ordförande och den polska premiärministern gjorde när den vitryska krisen bröt ut…

Snarare än den stora konspiration som France Inter föreställer sig beror den vitryska krisen framför allt på boomerangeffekten. I invandringsfrågan har EU för vana att bedriva utpressning och kohandel. Ett villkor för att unionen ska ge ett land “utvecklingsbistånd” är att det skriver under ett “återsändande-avtal”, som gör det lättare att utvisa irreguljära migranter.

“Det som den vitryska regimen sysslar med är helt enkelt människosmuggling”, sade en talesperson för den franska regeringen den 10 november. Några dagar senare skickade hans kollega, inrikesministern Gérald Dermanin, poliser för att riva flyktinglägret i Calais genom att riva upp flyktingarnas tält med knivar.

Serge Halimi, opinionsartikel i  Le Monde diplomatique, översatt och publicerad som ledare i Flamman.