När nyliberala vindar började blåsa var liberalerna först på båten.

Liberaler spelade efter kriget en viktig roll i uppmarschen till 1960-talsradikaliseringen. Den startade runt frågor som liberaler själva gärna framhåller som sina kärnvärden: mänskliga rättigheter, individuell frihet och kritik av en maktfullkomlig stat.

Unga liberaler fungerade under det tidiga 60-talet som pådrivare i en rad av tidens kontroversiella frågor. De ifrågasatte rådande värderingar och pläderade för en friare och mer fördomsfri syn på sexualitet, inklusive homosexualitet. Samtidigt krävde de förändrad lagstiftning, till exempel när det gäller abort.

Med Eva Moberg som främsta namn initierade de också könsrollsdebatten, en föregångare till 1970-talets nya kvinnorörelse. Moberg hävdade att kvinnans frigörelse inte kan uppnås bara genom att kvinnorna förändrade sig själva, den krävde också ekonomisk och social självständighet och inte minst en annan mansroll. Få av dessa unga liberaler blev emellertid kvar i partiet, de återfanns efter ett tag i mer frihetliga grupper till vänster eller som fristående debattörer.

Under en kort period på 1970-talet övergav Folkpartiet (som liberalerna hette då) sin traditionella skattesänkarlinje och stödde utvecklingen av välfärdsstaten. De talade gärna om ett socialliberalt arv.

Men när nyliberala vindar började blåsa mot slutet av decenniet var liberalerna först på båten. En ung energisk statssekreterare på Industridepartementet, Bengt Westerberg, var den som först argumenterade för sociala nedskärningar. Tillsammans med Carl Bildt drev han tankesmedjan Marknadsekonomiskt alternativ som kom att spela en avgörande roll för borgerlighetens kampanjer för ökade privatiseringar och inte minst för att minska det demokratiska inflytandet över ekonomi och marknad.

Bengt Westerberg fick välförtjänt cred när han reste sig ur TV-soffan i protest mot rasistiska Ny Demokrati. Men det hindrade honom inte från att i tre år sitta i Carl Bildts regering som löpande förhandlade med Ny Demokrati med klara paralleller till dagens Sabunilinje. Liberalism blev alltmer lika med nyliberalism.

Kjell Östberg och Håkan Blomqvist, artikel i Internationalen.