I helgen antog Centerpartiet ett nytt vård- och omsorgsprogram. Med tanke på förhandsspekulationerna är programmet en besvikelse. Någon ny riktning blev det inte, trots ett relativt starkt motstånd mot partiledningens linje från enskilda kongressledamöter. Men vurmen för att gynna riskkapitalägda välfärdsföretag blev för stark. I de avgörande omröstningarna förkastades förslagen att i stället bygga svensk välfärd utifrån människors behov.
I stället för att markera mot att företag med nätläkare drar hälsovårdresurser från sjuka låginkomsttagare till välmående höginkomsttagare beslöt kongressen dessutom att underlätta för nätläkarna inom ersättningssystemet.
Partiledningen sa vidare ett rungande nej till att ens utreda om tandvården skulle kunna omfattas av det allmänna högkostnadsskyddet. Som orsak till avslaget var de höga kostnaderna, 6-7 miljarder kronor. Vilket är nästan vad dagens rut-avdrag kostar skattebetalarna. Rut-avdraget, som Centerpartiet lyckats få maximera med nya tjänster som att anställa tjänare som spolar i kranarna när familjen är på Rivieran, är alltså okej att lägga skattepengar på. Men inte tandvård….
Kritiken från vänsterhåll efter Centerstämman är dock lågmäld. Socialdemokraterna har en budget som snart ska baxas igenom i riksdagen och hela S-lägret verkar nervöst vilja undvika konfrontationer med den nödvändiga budgetkamraten Centern.
Vi måste dock vara tydliga med att välfärdens hegemoni, den tvångströja som måste träs över vård och omsorg, varken kan utgå från nyliberalism eller högernationalism. Båda riktningarna driver Sverige mot en urlakning av välfärdssamhället. Båda riktningarna går kapitalägarnas ärenden. Båda partiernas politik avlövar arbetares rättigheter…
Sverigedemokraterna går också samman med just Centerpartiet och Liberalerna och stoppar de regionala skyddsombudens möjligheter att inspektera arbetsplatser. I vinstfrågan har SD och Centerpartiet lika tydligt hamnat på samma sida; utförseln av våra skattepengar till Caymanöarna och andra skatteparadis ska få fortsätta, anser båda partierna.
—Martin Klepke, ledare i Arbetet.