Varför sörjer vi att en kyrka brinner? Varför kan en ateist som jag bli ledsen över att religiös konst från en svunnen tid ödeläggs av eldens flammor?
Vem skapade detta konstverk som talar till oss rakt igenom århundraden och ideologiska klyftor? Det var ju inte adeln eller kardinalerna som skapade takmålningar och valvbågar. Det var de bästa hantverkarna och konstnärerna under sin tid.
Det visar vad människor har klarat av att skapa när de har ansträngt sig till det yttersta och använt sig av den bästa kunskap de har haft om material, fysik och teknik förenat med det bästa de har kunnat få fram av hjärnans kreativitet och händernas skaparkraft.
Det är kyrkohistoria och historien om ett klassamhälle. Men det är först och främst historien om det mänskliga arbetets vidunderliga skaparkraft. Det är därför denna konsten och denna kulturen är värd att ta vara på. Och det är därför vi sörjer den när den blir ödelagd.
Bertolt Brecht har formulerat detta helt ypperligt i dikten ”En läsande arbetares frågor”, som inled så här:
Vem byggde Tebe med de sju portarna?
I böckerna står kungars namn.
Har kungarna släpat fram klippblocken?
Och Babylon som förstördes så ofta,
Vem byggde upp det så många gånger?
I vilka hus
bodde det rika Limas timmermän?
Vart gick murarna den kväll
då den kinesiska muren stod färdig?
Det stora Rom fylls av triumfbågar.
Vem reste dem?
-Pål Steigan på bloggen https:/steigan.no
Stroferna ur Bertolt Brechts dikt är översatt till svenska av Erwin Leiser