Ett skäl till att jag hela mitt liv varit så varsam med nya böcker är säkerligen den kvardröjande känslan av att i småskolan och upp till gymnasiet öppna en splitterny läsebok, direkt från trycket: Knastrandet, doften, känslan av att detta ting var ens eget. Detta bidrog till läsandets kultur!
Sedan länge är det borta. I helgen berättade Läromedelsförfattarnas förening i en DN-debattartikel om det arma, katastrofala tillståndet i svensk skola när det gäller läromedel. Allt är avreglerat sedan nittiotalets början, när en rad vansinnigheter kom – såsom kommunaliseringen, skolpengen, friskolorna – och kommunerna har ofta valt att helt enkelt inte köpa in läroböcker. Lärarna får sätta ihop egna kompendier, eller ta till de sponsrade läromedel som finns, exempelvis från Svenskt Näringsliv…
Det är så dumt och så tragiskt att man knappt tror det är sant, trots att det rapporteras om detta sakernas tillstånd med jämna mellanrum. Värst är kanske att det i slutändan går ut över idén om likvärdighet i skolan.
Svensk skola har inte bara blivit en absurd marknadsskola. Den har blivit en korkad skola, en anti-bokskola. Pressade lärare kämpar på. De kompendier de sätter samman är ofta säkert bra, men någon likvärdighet blir det inte och kommunerna undkommer de självklara satsningar de borde göra!
Återreglera skolan! Avmarknadifiera skolan! Återför boken till skolan! Sverige liknar när det gäller skolan för närvarande ett nyliberalt aprilskämt och de partier som inte vill göra något åt det borde skämmas.
—Göran Greider, ledare i Västerbottens Folkblad.