Hur kan det komma sig att samhället lättare accepterar mäns våld mot kvinnor än våldet mellan män? Beror det på att män ses som mer värda eller är det bara en ren slentrian bland beslutsfattare att inte tro att våldet mot kvinnor är så farligt?…
Var tredje vecka mördas en kvinna i Sverige och som ett mantra har vi i kvinnojoursrörelsen upprepat detta i drygt två decennier. Vi är lite uppgivna över allt våld som existerar i tysthet och förstår inte hur det kan vara möjligt. Inte blir det bättre när de som borde ha utbildning i vad våld innebär för kvinnor och barn inte förstår eller inte vill förstå när det kommer till ekonomin.
Dessa kvinnor med eller utan barn har flytt, inte flyttat, från en våldsam man. De kom inte till en kvinnojour med sina möbler och stora resväskor med kläder. De har flytt i det de stod och gick i. Det krävs mycket mod av en kvinna om hon ska våga berätta vad hon utstått innan hon flydde. Hon är van att höra att allt är hennes fel, att inte ifrågasätta. Säger någon ”sök jobb” så försöker hon göra det, ibland innan hon har bearbetat det som hänt.
Säger någon ”sök i hela Sverige”, så funderar hon, kan jag det? Var har hon ett nätverk och trygghet? Har hon barn och ensam vårdnad kan det fungera, men om hon inte har det är hon dömd till att stanna i samma kommun som förövaren.
Kommunernas ekonomi spelar roll i frågan om hur mycket man kan få i ekonomiskt bistånd, så är det över hela landet. Visst är det märkligt att för avhoppare finns det öronmärkta resurser, men för våldsutsatta kvinnor finns det inga öronmärkta resurser…
När det gäller en del unga tjejer så har de ibland fostrats i rollen som en sexleksak av sina killar. Normaliseringen börjar, sedan är det lätt att hamna i sugardejting med en vuxen man. Sugardejting i alla delar handlar om övergrepp i olika former och har inte alls någonting med dejting att göra, säger polisen Simon Häggström. Även här finns det en normalisering av det som sker.
Mäns våld mot kvinnor är en samhälls- och trygghetsfråga. Har vi råd att strunta i det? Allt våld lämnar inte märken som syns.
-Barbro Wiklund, ordförande, kvinnojouren Liljan, Tierp-Älvkarleby, debattartikel i Arbetarbladet.
Läs mer https://www.arbetarbladet.se/2023-11-25/vi-ar-uppgivna-over-allt-vald-som-existerar-i-tysthet