När Maud Olofsson … tog över partiledarskapet svängde (Center)partiet kraftigt åt höger. Föraktet för arbetarrörelsen var inskrivet i hennes DNA. Kraftiga skattesänkningar, uppluckrad arbetsrätt och snöpta fackföreningar stod högst på den politiska dagordningen…
Men det var hennes efterträdare som partiledare som definitivt placerade partiet på den nyliberala flankens yttersta spets. Tillsammans med Fredrik Federley bildade Annie Lööf, hårt uppbackade av näringslivets Timbro, stommen i den kampgrupp som gått till eftervärlden som Stureplanscentern. Sin ideologiska skolning hade hon fått hos extrema nyliberaler som Ayn Rand och Robert Nozick. För dem var egenintresset, inte solidariteten, överordnat allt, statens uppgift reducerad till att upprätthålla lag och ordning i en fullständigt avreglerad marknadsekonomi, skatter var stöld…
En orsak till att Lööf de senaste åren har föredragit att samarbeta med Socialdemokraterna snarare än med högern är sannolikt att hennes nyliberala credo gör det svårt att acceptera de konservativa strömningar som gjort sig breda där. Beslutet har varit desto lättare eftersom Socialdemokraterna visade sig vara beredda att svälja en rad av hennes nyliberala käpphästar.
Det parti en del vänsterföreträdare kan tänka sig samarbeta med kännetecknas alltså historiskt av kraftig politisk extremism: inledningsvis djup konservativ antidemokrati, under mellankrigstiden starkt påverkat av fascistiska och rasistiska strömningar, idag av glödande nyliberalism. Någon mer sammanhållen ideologisk tråd är svårt att hitta mellan svängningarna, men ett återkommande drag har varit antisocialism och förakt för arbetarrörelsen.
Detta har inte hindrat att det funnits perioder där Centern samarbetat med Socialdemokraterna, inte minst på lokal nivå, men grunden har då varit rent pragmatisk. Under tidigare perioder har det vanligtvis handlat om ekonomiskt stöd till i första hand de bättre ställda bönderna, idag rör det sig som vi sett om att få igenom långtgående nyliberala dekret, som uppluckrad arbetsrätt, skattesänkningar och marknadshyror. Och självklart: stopp för sociala reformer…
Låt oss hoppas att vänstern av idag klarar av att hålla gränsen mot Centern.
—Kjell Östberg, artikel i Internationalen.