Man hör Kristerssons vanmäktiga rop: “Varför får jag inte bli statsminister?”

Ingen rättvisa finns i fotbollen. Sverige borde ha fått gå vidare. Det är möjligt att moderatledaren Ulf Kristersson, en statsministerkandidat, tänker likadant om svensk politik: Att den är svidande orättvis. I riksdagen finns en massiv majoritet för borgerlig politik. I princip står det 60 – 40 i mandat till borgerlighetens och SD:s fördel.

Jag föreställer mig att moderatledaren ibland vaknar mitt i natten och upplever det som en stor och bitter orättvisa att han aldrig, än så länge, blivit statsminister när riksdagen ser ut som den gör. I alla avgörande ekonomiskt politiska frågor är borgerligheten och SD större än de tre rödgröna partierna. Sverige är ett högerland, som vi brukar skriva på den här sidan.

Varför får jag inte bli statsminister? Man hör Kristerssons vanmäktiga rop genom natten.

Att Sverige trots läget i riksdagen haft en s-ledd regering är på sätt och vis ett mirakel och miraklet kunde som bekant inträffa därför att borgerligheten splittrades i synen på Sverigedemokraterna. Det är ett mirakel att Löfven kunnat vara statsminister.

Men att den regering som fälldes förra veckan var s-ledd innebar tyvärr inte att det inte fördes borgerlig politik i detta land. De många tunga nyliberala inslagen i Januariavtalet har inneburit att nyliberaliseringen av Sverige på flera sätt kunde fortsätta. Skatterna för de översta skikten sänktes. Arbetsförmedlingen slogs sönder och arbetsrätten urholkades.

Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten.