Reklamfilmen visar en lite bekymrad kvinna som ligger vaken mellan två sovande män. En textskylt säger: “Beställ hem ett klamydiatest idag”. Den unga kvinnan messar direkt till sin nätdoktor, allt ordnar sig.
I en annan reklamfilm beskriver en psykolog helt normala konflikter föräldrar har med sina barn. Men om man som förälder “känner att man behöver stöd”, ska man kontakta Krys nätpsykologer. Filmerna skapar behov av digitala läkarbesök, och Kry fakturerar regionen. Kry gör fler filmer för pengarna, de som verkligen behöver vård får betala själva. Eller dö.
Stockholms regionens finansråd Irene Svenonius, (M) hyllar privata nätläkartjänster; de är ett utmärkt exempel på hennes digitala vårdnirvana. I synnerhet vill hon förknippa Kry med vårdens högteknologiska utveckling. Men operationer som genomförs på distans och komplicerade system inom intensivvården är något helt annat än den rövarkapitalistiska innovation Svenonius med vänskapskorruption och snömos nu trycker in i sjukvårdssystemet.
I en annan reklamfilm berättar Kry om sitt “AI-triage”, alltså hur en påstådd artificiell intelligens automatiskt styr vilken patient som ska ha vilken vård. Speakerrösten säger att det sparar pengar “för både patienten och samhället”. Men söte Jesus. Kry har inget neutralt “AI” som avgör vad som belastar skattebetalarna, appen är hänsynslös marknadsliberalism skriven i programkod. Den är inget annat än ett uppiffat, datahungrigt Microsoft Teams-videomöte med en läkare, oftast oförmögen att bota något via en smartphone. Men Kry är också ett politiskt hackerverktyg, en trojan som trasar sönder det svenska välfärdssystemet inifrån… Reklam förklädd till information och ord som “AI” slår blå dunster i ögonen på väljare och tjänstemän…
Om vården ska klara sitt uppdrag, måste människor och maskiner fördelas så att vården – digital eller inte – är lika bra för alla. Men varken Krys app eller Irene Svenonius är programmerad att sträva efter jämlikhet. De är robotar med uppdrag att realisera en politisk ideologi, oavsett kollaterala skador. Och ingen av dem kommer självmant avveckla sig själv.
—Mattias Beijmo, kulturartikel i Aftonbladet.