För arbetare som exploateras i Sverige är det svårt att få rätt mot sin arbetsgivare, utan facket i ryggen. För arbetsgivaren är det nästan riskfritt att exploatera.
Sedan 2018 finns visserligen brottsrubriceringen människoexploatering i svensk lagstiftning. Tanken är att det ska gå att åtala i fall som inte når upp till kriterierna för människohandel, men som är allvarligare än låga löner. Men lagen har lett till försvinnande få fällande domar.
Räddningsmissionen möter de här fallen i verkligheten och i rapporten “Exploatering av arbetskraft i Sverige” har vi samlat vittnesmål om hur arbetslivet också kan se ut. De berättar för oss om ofattbart låga löner, lön som inte betalas, farlig arbetsmiljö, undermåligt boende till ockerhyra och arbetsgivare som inte betalar in sociala avgifter.
Kreativiteten i att exploatera utsatta människor är stor och exploateringen sker i alla branscher. Enligt Delegationen mot arbetslivskriminalitet, som tillsats av regeringen, är antalet personer som befinner sig i riskzonen för att exploateras i arbetslivet i Sverige över 244 000.
Vi ser också hur svårt det är för den som exploateras att få rätt. Föreställ dig själv att du arbetar i ett främmande land, inte kan språket och definitivt inte hur det juridiska systemet fungerar. Och att du är beroende av samma arbetsgivare som inte betalar dig din lön, för boende och uppehållstillstånd.
Med andra ord, i Sverige får offer för arbetsexploatering inget rättsligt stöd och har ingen praktisk möjlighet att få utebliven lön, om de inte är fackligt anslutna.
Europarådets expertgrupp mot människohandel och exploatering, GRETA, har uppmärksammat det här och i ett brev till Sveriges regering skriver de att de är “oroade över den nästan fullständiga avsaknaden av fällande domar i fall av människohandel där syftet är exploatering av arbetskraft eller människohandel av barn…”
För in brottsofferperspektivet. I arbetet mot arbetslivskriminalitet i Sverige ser vi att de drabbades perspektiv saknas. Myndigheterna måste få tydliga direktiv att uppmärksamma offer och möjliga offer för människoexploatering och erbjuda dem stöd, även om de inte deltar aktivt i utredningen…
För att vända en negativ utveckling, ge människor tillgång till sina rättigheter och möjligheten till ett värdigt liv behöver hela samhällsapparaten ta ansvar.
—Daniel Åman, projektledare Räddningsmissionen., debattartikel i Göteborgs-Posten.