Thorwaldsson sa ingenting om länsstyrelsens ena motiv för avslaget – nämligen att projektet kommer att bli dyrt för samhället. Det är ingen liten fråga. Samhället har satsat 2,1 miljarder i vägen från gruvan i Kaunisvaara, av vilket bolaget Kaunis Iron kommer att betala ungefär 100 miljoner. Det visar vilka storleksordningar det handlar om när det gäller att rusta upp infrastruktur som ska hålla för transport av många miljontals ton malmkoncentrat årligen.
Thorwaldsson konstaterade att även stål behövs för den gröna omställningen och att det i sig är ett motiv för att öppna nya järnmalmsgruvor. Jag menar att det är tvärtom – en förutsättning för att en grön omställning ska vara möjlig är att den skenande ökningen av stålanvändningen i världen bryts.
Sedan 1950 har stålproduktionen i världen tiodubblats. Sedan 2000 har den mer än fördubblats. Detta är förklaringen till att det hela tiden behövs mer och mer ny järnmalm. För som ministern sa under presskonferensen, återvinningsgraden för stål är 90 procent i Sverige och ungefär 80 procent i världen. Redan om ökningen av stålanvändningen skulle hejdas innebär det att behovet av ny järnmalm succesivt minskar till en bråkdel av dagens nivå.
Eftersom stål ofta ingår i saker med lång livslängd tar detta tid, men det är ingen tvekan om rörelseriktningen. Med dagens teknologi innebär varje ton av minskad användning av ny järnmalm besparingar av uppåt 2 ton CO2-utsläpp. Med den vätgasbaserade teknologi som LKAB och H2 Green Steel kommer att använda innebär det i stället att man sparar stora mängder el om mängden ny järnmalm minskar. Det återstår för regeringen att visa hur en fortsatt ökad stålanvändning i världen går att förena med en framgångsrik klimatomställning. Jag ser inte att det är möjligt.
Det är väl ingen som tror att dagens beslut innebär att frågan om en gruva i Gallok/Kallak är avgjord. När det gäller den formella gången återstår hela miljöprövningen och den kommer att bli komplicerad.
Men framför allt kommer det som i många liknande strider kring exploatering av naturresurser runt om styrkeförhållande i en social och politisk kamp som kommer att sträcka sig över många år… Utgången av en sådan strid är långt ifrån given.
—Arne Müller, inlägg på Clartébloggen.