Den aggressiva framtoningen var tillbaka i (…) Jimmie Åkesson(s tal) i Almedalen. Spekulationerna om att SD inför valet skulle tona ned sin slaktretorik mot det övriga demokratiska samhället kom alltså på skam.
Men kanske är det helt naturligt. De hyllningar som Sverigedemokraterna har fått ta emot från såväl Moderaternas Ulf Kristersson som från KD:s Ebba Busch har bäddat för att Jimmie Åkesson nu åter kan skruva upp sin hatretorik.
Det verkar gå hem i åtminstone det konservativa lägret att inte hålla sig till fakta utan att hellre skylla allt från kriget i Ukraina till världsekonomins utveckling på “de gamla partierna” och Sveriges statsminister personligen.
Aggressionen var denna gång alltså inte bara riktad mot invandrare, faktiskt tonades denna ingång ned i talet även om vi fick höra sluggord som “massinvandring” och “misslyckad integration”. Viktigt var i stället SD:s syn på sitt eget parti som det enda, noterbart enda, parti som kan garantera ett tryggt samhälle för alla.
I Åkessons retorik finns inget utrymme för några andra partier och en stor del av talet ägnade Jimmie Åkesson åt att ta heder och ära av Magdalena Andersson. Det är tveksamt om Åkessons hatiska tal lyckades ge så många nya hurrarop bland LO-anslutna och bland dem som i dag röstar på Socialdemokraterna. Men det var helt säkert inte heller meningen.
Däremot är Jimmie Åkessons attacker ytterst intressanta för att förklara SD:s relation till det övriga konservativa blocket. För här fanns en tydlig hälsning. Den underdåniga inbjudan till SD som vi under den senaste tiden har sett från moderatledaren Ulf Kristersson och KD:s Ebba Busch möts nu av förakt snarare än tacksamhet från Jimmie Åkesson. Syftet är klart. Jimmie Åkessons ambition är att ta över ledarskapet i det svenska konservativa blocket. Ambitionen är att inte stå med mössan i hand och be om inträde i en M-ledd regering. Det skulle Jimmie Åkesson aldrig göra.
Ambitionen är i stället att skapa en SD-ledd regering. Det är naturligtvis inte aktuellt till detta val….
Därför kommer partiet att stödja en M-KD-regerings budget och även få med en och annan hjärtfråga, men aldrig hänvisa till det konservativa blocket som en bas för partiets egen politik. Bilden av att vara Sveriges enda hopp mot den “gamla” ordningen kommer SD inte att överge bara för att i gengäld få en ministerpost eller två.
—Martin Klepke, ledare i Arbetet.