Året var kanske 1999 och högerns ungdomsförbund, MUF, hade kommit till min gymnasieskola för att dela ut flygblad, ballonger och knappar. Bland de politiskt intresserade på skolan skulle de flesta nog kalla sig socialister och entusiastiska diskussioner kring vilket samhällssystem som egentligen var bäst bröt ut i ljushallen.
En ungmoderat deklarerade att kapitalismen var överlägsen eftersom, sa han, två länder där det finns McDonalds-restauranger aldrig har krigat mot varandra.
Jag kom att tänka på det där när McDonalds-landet Ryssland i februari i år invaderade McDonalds-landet Ukraina. Marknadsekonomins och frihandelns pacificerande kraft visade sig vara en illusion. Multinationella företags ekonomiska intressen fungerade illa som värn för fred, demokrati och säkerhet. Den ekonomiska chockterapi Ryssland fick efter Sovjets kollaps skapade inte en västallierad.
Och här står vi nu och ser vår politiska ledare famla efter vapen som ska bita på demagogen i Moskva. Samtidigt står det svenska samhället inför, som det brukar heta, påfrestningar. På horisonten tornar en ekonomisk kris som en effekt av de ekonomiska sanktioner som riktas mot Putin-regimen.
Klarar vi det här? Efter finanskris, flyktingkris, coronakris och nu krigskris spirar kanske en insikt att vi lever i det här samhället tillsammans. Vi behöver gemensamma lösningar på gemensamma problem. Om sådana insikter kan omsättas i praktiken vore det ett brott med 40 år av nyliberalism.
Jag vet, det är många som allt för slappt pladdrar om nyliberalism hit och dit, så jag ska vara lite mer precis. I fyra årtionden har uppfattningen att all politik måste syfta till att maximera intäkterna för privata intressen varit dominerande. I fyra årtionden har en världsuppfattning som gör gällande att affärsmannen alltid vet bättre än den förtroendevalda varit förhärskande. Och det har påverkat Sverige och oss som bor här.
Trots att vi har valfrihet så blir elen bara dyrare och telefonen har ingen täckning i sommarstugan. Pedofiler och islamister driver friskolor. Man kan inte räkna med att man får någon pension men man kan räkna med att krämare berikar sig på systemet.
—Daniel Swedin, ledare i Arbetet.