Och du – slösa inte våra begränsade vårdresurser genom att hålla på och appa dig förbi vårdkön via privata nätläkartjänster. Du förstör, på riktigt, för andra. Ta det lugnt och låt sjukvården ta hand om de som verkligen behöver hjälpen.
Precis som det borde vara även när vi inte tampas med en pandemi. Tyvärr verkar vi leva i en tid då det gemensamma ansvaret träder in först när det börjar gå åt fanders ordentligt. Som nu. Drastiska åtgärder sätts in…
Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att stoppa spridningen. Än så länge hålls skolor öppna, bland annat av oro för att många barn då istället skulle vistas hemma hos far- och morföräldrar. Det vore troligtvis kontraproduktivt. Vi litar på experterna här.
Att karensdagen nu avskaffas temporärt är, som ledarsidan redan skrivit om, mycket välkommet. (Den borde fortsätta hålla sig borta, även i fortsättningen. Alldeles för många går till jobbet trots sjukdom i vanliga fall, på grund av att det är dyrt att stanna hemma. Särskilt orättvist är detta för de grupper som ofta smittas på jobbet.)
Något som blivit skapligt uppenbart de senaste dagarna är att den nyliberala ordningen är totalt död. Ingen, absolut ingen, vänder sig till marknadslösningar när sådant här händer. De löser ju inte problemet.
Vi vänder oss, tack och lov, till varandra och till de offentliga myndigheterna…
Vi accepterar enorma inskränkningar i den personliga friheten, saker som vi aldrig skulle gå med på annars, för att vi ser nyttan med att stoppa spridningen av smittan. Om en liten, liten del av denna acceptans fanns kvar också efteråt skulle vi kunna komma till bukt med flera andra stora samhällsproblem. Såsom avskaffande av vinster i välfärden, höjda skatter (särskilt för rika), stärkt arbetsrätt, kraftiga välfärdsinvesteringar, återreglering av viktiga samhällspelare. Posten, järnvägen, vården, skolorna. Vi ska inte ha en massa privata intressen där.
Ändå var det inte längesedan den största frågan på sociala medier var skatt på plastpåsar. Nåväl. Vi är på väg.
Nu, och en tid framöver, gäller det enda rätta: Håll ihop, fast på håll.
—Sofie Eriksson, ledare i Västerbottens Folkblad