Jag tittar bort från valaffischerna. Har slutat reagera, inget förvånar mig längre. Det är livsfarligt, jag vet det. För den här valrörelsen är inget annat än en historielös hästkapplöpning rakt ner i avgrunden
Segregationen är uppenbarligen problemet som ska lösas för att minska våldsbrotten och gängkriminaliteten. Men inte genom att öppna alla de samhällsfunktioner som har stängts ner i utsatta områden senaste decennierna. Inte genom att satsa på en likvärdig skola. Inte genom att motverka den galopperande ekonomiska ojämlikheten. Inte genom att bekämpa rasismen som försätter redan marginaliserade grupper i större utsatthet. Inte genom att verka för att ge alla människor som lever i det här landet lika förutsättningar att skaffa sig en bostad, en utbildning, ett arbete, ett drägligt liv.
I alla fall inte om man lyssnar på högern. Nej, de tänker sig att segregationen på något snedvridet sätt ska försvinna genom att straffa, kontrollera och förödmjuka barnen som lever i de utsatta områdena. Tvååringar ska genomgå obligatoriska språktester, nioåringar ska utsättas för samhällstjänst med det uttalade syftet att förnedras, alla barn ska screenas för ADHD. Barn. Lever vi i helvetet? I 1930-talets Tyskland?
Den senaste veckans politiska förslag från de borgerliga partierna bygger inte på någon typ av vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet av att bekämpa kriminalitet. Det är okunskap, populism och rasism rakt igenom. Men så är ju inte heller det egentliga syftet att unga pojkar i förorter ska sluta skjuta varandra. Det hoppas jag att alla förstår? Det egentliga syftet är att vi som inte lever i utsatthet – men likväl i en orolig tid av ökad inflation, ett försämrat säkerhetspolitiskt läge och en stundande lågkonjunktur – ska få en falsk känsla av trygghet genom att närmaste syndabock kontrolleras, förföljs och straffas. Känns det igen?
1933 bildade ett av Tysklands borgerliga partier en koalitionsregering med nazisterna. Resten är, som vi brukar säga, historia. I bästa fall historia, kanske vi bör säga istället.
För det går fort nu, hästkapplöpningen mot avgrunden. Och det är tre långa veckor kvar till valdagen. Vad är det för samhälle vi kommer att vakna upp till den 12 september? Jag hoppas att alla orkar bry sig om det. Hur avtrubbade vi än må ha blivit av högerns utspel, hur oroliga vi än må vara inför framtiden.
—Johanna Jung, debattartikel i Göteborgs-Posten.