Jimmie Åkesson skäller på statsministern i den regering man är garantin för. Statsminister Kristersson skäller på både dem som hängde upp Erdoğandockan och på den galne provokatören Paludan som brände Koranen och utrikesminister Billström verkar tycka att den svenska Natoansökan är viktigare än yttrandefriheten.
Svensk politik är nu extremt högljudd och inbjuder till allehanda sarkastiska kommentarer – men allt står egentligen fantastiskt stilla.
Samtidigt koncentrerar sig den socialdemokratiska oppositionen på statssekreterare PM Nilssons ålfiske men ligger lågt i Natofrågan där enighet över blockgränsen verkar vara det viktigaste av allt.
Men är det förresten inte ur oppositionens synvinkel bättre att den lagöverträdande ålfiskaren sitter kvar och tynger ner en regering som säger sig bekämpa brott med alla medel? Och skulle han rentav bli dömd för artskyddsbrott och få ett litet fängelsestraff, kanske justitiedepartementet kan ha nytta av PM Nilssons fängelseerfarenheter?
Svensk politisk debatt är nu extremt högljudd och inbjuder till allehanda sarkastiska kommentarer – men allt står egentligen fantastiskt stilla: Lågkonjunktur och sämre levnadsvillkor drabbar nu hårt de som har det dåligt ställt, men det är inte riktigt på kartan.
Massarbetslösheten består och omöjliggör bred integration och lär öka men diskuteras inte.
Klimatfrågans väckarklocka tickar mot domedagen men en filt har kastats över den av såväl klimatministern som energiministern för att ingen ska höra tickandet och samtidigt skärs det ned på pengar till naturvård.
Skjutningarna och sprängningarna når svindlande höjder, men jag hör inte mycket om några rejäla och konkreta satsningar på de förebyggande åtgärder som måste till för att rädda minderåriga barn från gängverksamheten.
—Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten.