Aftonbladets krönikör Britta Svensson har fått ett mejl av en läsare som gör gällande att det inte längre finns några över 50 år som jobbar i butik. Svensson ger sig ut i verkligheten för att undersöka saken och mycket riktigt: på H&M, i den trendiga matbutiken och i bokhandeln är det bara en massa ungdomar som arbetar. Vad beror det på? Kanske beror det på att arbetsgivarna inte vill anställa annat än unga människor, funderar Svensson. Äldre är kanske för fula och därför inte välkomna.
Visst är det så att butiksbiträden och kassörskor ofta är unga men det beror inte på att taskiga arbetsgivare är åldersrasister. Det beror på att arbetsgivarna inte vill betala värdiga löner, inte erbjuder tillsvidaretjänster eller heltidsanställningar
Bemanningen i handeln är så slimmad att det inte är ovanligt med pass så korta som tre timmar (vilket är minimum enligt konstens alla regler). För en butiksanställd är det snarare regel än undantag att bli inringd med kort varsel. De förväntas leva i en slags obetald jour där de när som helst kan göra sig tillgängliga för ett arbetspass. Tackar de nej riskerar de att inte få frågan nästa gång.
Fram tills Handels förhandlade in en minimilängd på 14 dagars anställningar i sitt kollektivavtal 2016 kryllade branschen av daglönare, som erbjöds jobb dag för dag. Innan 2016 erbjöds många ett nytt anställningsavtal som gällde endast för den dagen de skulle jobba…
Men att få till ett stopp på dagskontrakten och sätta ett minimikrav på fjorton dagar kommer inte gratis. I den avtalsrörelsen fick handelns medlemmar offra delar av sitt löneutrymme för att försöka stoppa i alla fall de allra otryggaste anställningarna. Prioriteringen går inte att anmärka på men innebar att denna kvinnodominerade låglönebransch halkade efter ytterligare.
De undermåliga villkoren blir en självuppfyllande profetia. Lönen och tryggheten i handeln är för många så kassa att tanken av att stanna på en arbetsplats på lång sikt blir otänkbar. Att då engagera sig för att få till förbättringar kan kännas bortkastat…
Så vad är det som pågår? Är de äldre bortjagade? Uppsagda? Slutar de frivilligt? Svenssons frågor är befogade. Men nästa gång Britta Svensson är och handlar så kan hon ju fråga en kassörska eller butiksbiträde vad hon tjänar och om hon vill ha det så resten av livet.
—Karin Kubila, ledare i Arbetet.