På Natos hemsida står det nu, nästan undangömt, att då det inte finns någon militär lösning har de allierade den 14 april beslutat att dra sig ur Afghanistan den 1 maj… Samma dag kom Bidens besked om att USA: s uttåg skulle vara avslutat den 11 september. USA:s allierade blev tagna på sängen, så även Sverige. Det senaste beskedet från riksdagsmajoriteten kom i december 2020 som rutinmässigt sa ja till regeringens förslag om att förlänga Sveriges närvaro i Afghanistan till den 31 december 2021…
Freden är långt borta, liksom alla de vackra och vidlyftiga men orealistiska och till och med cyniska planer som drogs upp bortom bergen och haven…
Men vi har en humanitär skuld att betala till följd av kriget i Afghanistan. Precis som det talas om vårdskuld under pandemin, måste vi inse att vi har en medmänsklig skyldighet gentemot de unga afghaner som redan finns i vårt land. Det är idag mera uppenbart än någonsin att det är totalt omöjligt att sända tillbaka asylsökande till “säkra områden” i Afghanistan.
Afghanistan har varit ett land till vilket man inte kan utvisa människor, menade Internationella Rödakorskommittén redan 2017. Samma syn har Svenska Afghanistankommittén: “Det är orimligt att återsända familjer, ensamkommande unga vuxna eller barn med svagt socialt nätverk i dagens Afghanistan”.
De kom till oss för sex år sedan, de flesta som barn som nu blivit unga vuxna. De flydde från krig och förföljelse och har nu hunnit rota sig i vårt land, lärt sig språket, tagit examen, men lever i byråkratisk limbo under psykisk och pekuniär stress på grund av i praktiken inhumana regler och beslut. Somliga sitter sedan länge i förvar för att förpassas…
Det handlar om ett humanitärt dilemma och ett politiskt ansvarstagande för unga krigsflyktingar, om att fatta ett exceptionellt amnestibeslut i ett nytt exceptionellt läge som skulle lindra nöd och misär och tillföra vårt samhälle behövlig arbetskraft utan att öka på några flyktingkvoter. Det handlar också om en bjudande humanitär plikt, att vi börjar tillämpa de höga ideal som vi önskade för kvinnor och barn som flydde för sina liv undan talibaners dödshot och krigets bomber, också på unga afghaner som kom till vårt land av samma skäl.
—Helle Klein, Pierre Schori, Maud Edgren-Schori och Carl Tham, debattartikel i Svenska Dagbladet.