Varför blir så många kvinnor fattigpensionärer i ett av världens rikaste länder trots att de arbetat mycket och länge? Ska det vara så att om du är fattig i arbetslivet blir du fattig tills du dör om du inte har en partner med bra pension?
Dagens pensionssystem är konstruerat utan hänsyn till att kvinnor och män har haft och fortfarande har olika förutsättningar på arbetsmarknaden. Kvinnors och mäns yrkesliv är allt annat än könsneutrala. Inom delar av den kvinnodominerade offentliga sektorn har vi i växande grad de fysiskt och psykiskt tunga jobben som sliter sönder människor.
När pensionsåldern nyligen höjdes, som ett sätt att rädda pensionssystemet, är det denna grupp som drabbades hårdast samtidigt som högutbildade med bra arbetsmiljö och flexibla arbetstider klarar denna höjning utan problem. Kvinnor och män som bär välfärden på sina axlar blev förlorarna.
Dagens pensionssystem har raka rör mellan livsinkomst och pension och det kan tyckas rättvist och rimligt. Men eftersom kvinnor ofta har lägre livsinkomst så får de lägre pension och i dag skiljer det nästan 7 000 kronor i månaden i pension mellan kvinnor och män, och denna skillnad ökar.
Att kvinnor fortfarande tar ett större ansvar för familj och utför alltmer obetalt arbete när samhället sviker och dra ner på både hemtjänst och äldreboenden ger inga pensionspoäng.
Kvinnors obetalda arbete är en vinst för samhället och en förlust för individen. Därför kräver vi i Tantpatrullen ett nytt pensionssystem som kompenserar för en ojämlik arbetsmarknad. I slutet av mars återupptar vi våra demonstrationer utanför riksdagen och kräver “Gammal tant behöver större slant!”. För vi ger oss aldrig.
Pensionsgruppen, där det sitter åtta personer som bakom stängda dörrar styr över våra pensioner hävdar att vi har världens bästa och ett långsiktigt hållbart pensionssystem. Hållbart för vem? Absolut inte för de över 300 000 som efter ett långt arbetsliv blivit fattigpensionärer. Nej, lägg ner pensionsgruppen och för över ansvaret för våra pensioner till hela riksdagen så att vi medborgare har möjlighet att delta i en öppen politisk debatt innan beslut fattas.
Det är dags att göra uppror och kräva ett pensionssystem som tar hänsyn till kvinnors och mäns olika arbets- och livsvillkor. I slutet av mars återupptar vi våra demonstrationer utanför riksdagen och kräver “Gammal tant behöver större slant!”. För vi ger oss aldrig.
-Inger Stark och Birgitta Sevefjord, Tantpatrullen, debattartikel i Kommunalarbetaren