Under pandemin har a-kassan spelat en viktig roll för att förhindra ekonomisk nedgång när många jobb har försvunnit. Den snabbt införda förstärkningen av a-kassan och de förenklade villkoren för att anslutna sig till kassan har räddat ekonomin för en stor mängd LO-anslutna…
En mycket klar effekt, verksam under en rad decennier, är att a-kassan hjälper till att upprätthålla efterfrågan i ekonomin under en kris eller en nedgång. Läxan från den stora depressionen på 1920-talet är tydlig. När staten gick in för att spara pengar under krisen förstärktes nedgången.
En fungerande generös a-kassa hjälper i stället folk att upprätthålla sin konsumtion och fler företag räddas. För den enskilda arbetstagaren är fördelarna än större. Blir man arbetslös hjälper a-kassan till att övervintra, inte bara till ett jobb vilket som helst utan till rätt jobb. På så sätt förstärks ekonomin både för den enskilde och för samhället.
Trots de uppenbara fördelarna med en god a-kassa har de senaste decennierna varit nära en katastrof för denna viktiga ekonomiska stabilisator. Sammanbrottet började när den borgerliga Alliansregeringen efter 2006 kraftigt höjde a-kasseavgifterna, speciellt för LO-grupper, akademikerförbunden klarade sig i stort sett helt undan höjningar.
Syftet, enligt Alliansen, var att minska arbetslösheten, vilket var lika ologiskt som det låter. De intjänade pengarna till statskassan användes i stället till att sänka skatten. I dag har Sverige en medelmåttig a-kassa i ett europeiskt perspektiv, oerhört långt ifrån de mest generösa a-kassesystemen på kontinenten…
De förenklade reglerna och förstärkningen av a-kassan som införts under pandemin måste permanentas. Ersättningen måste också höjas. Målet måste vara att de flesta ska få 80 procent av sin arbetsinkomst i a-kassa. A-kassan måste vara ett inkomstskydd, inte ett grundskydd av liberalt snitt strax ovan svältgränsen…
Det är för tidigt att prata om a-kassans återkomst. Men den uppenbara vikt som a-kassan haft i samhällsekonomin under coronapandemin visar att restaureringen av denna stöttepelare måste fortsätta.
—Martin Klepke, ledare i LO-tidningen.