Debatten om svenskt och finskt medlemskap i Nato har tagit fart efter Rysslands invasion av Ukraina. Samtidigt visar vårt kraftfulla stöd för Ukraina hur väl alliansfriheten fungerar. Friheten från Natomedlemskap ger oss alla möjligheter att ta ställning för folkrätt och demokrati och att aktivt stödja ett land som angrips. Det är en frihet som också gäller när det är Natoländer som Turkiet eller USA som förtjänar kritik.
Alla de grundläggande argumenten för att stå fria från Nato finns kvar efter Rysslands överfall på Ukraina. Natomedlemskap innebär förpliktelser som kan öka risken att vi dras in i krig. Natomedlemskap ger utrikespolitiska lojaliteter som de facto begränsar våra möjligheter att agera självständigt som medlare och som en tydlig egen röst inom utrikespolitiken.
Ett finskt och svenskt medlemskap i Nato kan öka spänningen och upprustningen i vårt närområde. Natomedlemskap binder oss vid en militär strategi där möjligheten att använda kärnvapen är central. Våra möjligheter att agera för kärnvapennedrustning begränsas…
Jag är motståndare till Natomedlemskap, men inte motståndare till att vi förbinder oss att stödja andra länder om de angrips. Det är en självklarhet att Sverige skulle stödja Finland militärt om landet anfölls av Ryssland.
Ett Natomedlemskap riskerar att försämra Sveriges säkerhet och öka spänningen i vårt närområde. Men det är inte självklart att dagens politik av alliansfrihet och överlappande samarbeten med olika likasinnade länder är den enda modellen framöver… Det är samarbeten som vi i första hand bör söka med likasinnade länder och länder i vårt närområde…
Natos framtid är oviss, inte minst med det kommande presidentvalet i USA. Det talar för en nordisk försvarsunion. Ett samarbete mellan nordiska länder skulle dessutom ha ett betydligt starkare folkligt stöd än ett Natomedlemskap i Sverige och Finland. Många tvekar med rätta inför att vara med i kärnvapenallians och militär allians med Turkiet.
—Jonas Sjöstedt, krönika i Dagens Arena.