Om Ebbas bortförklaring av sitt eget erkännande sanktioneras, så öppnas dörren för en radikal relativisering av rättsuppfattningen i Sverige.
Lex Ebba skulle innebära att var och en som har råd att betala boten med gott samvete kan fortsätta bryta mot lagen – det är ju den svenska lagen det är fel på, i andra länder finns det minsann lagar som passar bättre!
Så, ja, jag erkänner att jag underlåtit att betala skatt, men jag ansåg att hur jag handlade var inom det tillåtnas gräns, och enligt den juridiska expertisen finns det oklarheter kring frågan. Så i själ och hjärta är jag oskyldig. Och ja, jag erkänner köp av sexuella tjänster, men jag ansåg att hur jag handlade var inom det tillåtnas gräns, och enligt den juridiska expertisen finns det oklarheter kring frågan. Så i själ och hjärta är jag oskyldig. Och så vidare – det finns ingen bortre gräns för vilka förbrytelser som låter sig rättfärdigas genom att relativiseras.
Vad Ebba Busch med Kristdemokraternas och Ulf Kristerssons goda minne nu prejudicerar är kort sagt ett slags juridiskt avlatsbrev, som tillåter partiledare och andra med en månadslön i häradet 139 000 kronor att erkänna skuld, men köpa sig fria från den sociala skam som på goda grunder drabbar den som begått ett brott.
Man erkänner ett brott genom att erkänna att man gjort fel, inte genom att friköpa sig från skuld. “Den sanna ångern söker och älskar straffet, men den frikostiga avlaten tar bort hotet om straff och får människor att hata,” påpekar Martin Luther i sin förkastelsedom över avlatshandeln. Men KD verkar ha förlorat tron på att den kristna etiken ska kunna vinna dem de röster de åtrår.
Och visst, lex Ebba funkar nog bättre nu när Kristdemokraterna bestämt sig för att hoppa i säng med Sverigedemokraterna, som med Ebba Buschs syn på svensk lagstiftning just fått frikort från påföljd, vad än de tar sig för.
—Magnus Ullén, kulturartikel i Aftonbladet.