I Rädda Barnens rapport “Välfärd – inte för alla” redovisas siffror som säger att den ekonomiska familjepolitiken i Sverige inte längre förmår att bekämpa fattigdom eller utjämna skillnader…
I internationella rapporter visar det sig att Sverige dramatiskt sjunker i jämförelser med andra länder i hur våra system kan motverka inkomstfattigdom. Vi är inte längre ett toppland när det gäller sociala skyddsnät – snarare utmärks Sverige av att välfärdssystemen urholkas och vi är nu bara något slag “medelland” i Europa.
Statistik sedan flera år tillbaka visar dessutom att den rikaste tiondelen av vår befolkning drar ifrån. De har nästan lika stor del av den totala disponibla inkomsten som den fattigaste halvan av hela befolkningen. Inom snart sagt varje viktigt samhällsområde ser vi att skillnaderna mellan fattiga och rika ökar. Och det gäller inte bara pengar. Det handlar faktiskt om själva livet!..
Få politiker och beslutsfattare från alla läger att inse att nu måste det till ett omtag i svensk politik? Borde det inte ha varit de här frågorna som den så kallade januariöverenskommelsen skulle handlat om? Borde den inte handlat om välfärdsfrågor istället för slopande av värnskatt, fördubblat RUT-avdrag eller hur man enklare kan få bygga altaner?
Riksdag och regering borde skaka i sina grundvalar om de verkligen tog till sig och insåg vad växande klyftor kan medföra. Vilket samhälle är vi på väg in i? Vilket Sverige vill vi ha om 10 – 20 år? Ingen, säg ingen, tjänar på ett samhälle med ökade orättvisor, med segregation, med klyftor som snart är avgrundsdjupa…
Vi i Verdandi, som dagligen möter människor i både “utsatta” och mindre utsatta områden, vet att de känner orättvisorna in i märgen. Vi undrar, snart med desperation, vad som måste till för att övertyga er som har makten att ändra riktning och återta välfärds- och solidaritetspolitiken.
-Styrelsen för Verdandi Dalarna genom Annakari Berglund, dess styrelseordförande, debattartikel i Dala-Demokraten.