Kommunsektorn måste öka sina intäkter med 90 miljarder kronor bara mellan 2020 och 2023. Totalt för både staten och kommunerna räknar de med att de offentliga utgifterna bör öka med 126 miljarder kronor fram till 2023. Varken regeringens eller KIs beräkningar inkluderar standardhöjningar utan utgår enbart ifrån bibehållen personaltäthet och dagens åtaganden.
Hur man än räknar blir det mycket stora tal. Om nivån ska klaras kommer det att krävas stora skattehöjningar i kommuner och landsting. Det är redan i dag avsevärda skillnader i skattesats mellan storstadskommuner och glesbygdskommuner och dessa skillnader kommer att öka.
LO-ekonomerna anser därför att staten ska ta ett ökat ansvar för kommunsektorns välfärdsutgifter, med hjälp av kraftigt ökade statsbidrag till kommuner. Vän av ordning och reda i statsfinanserna frågar sig då: har vi verkligen råd med detta? Ja, faktiskt! Men det skulle dock innebära att hela reformutrymmet varje år går till välfärden. Om det inte räcker så vill jag också peka på andra lösningar:
Höj de statliga skatterna.?Det finns en lång rad konstigheter och undantag på skatteområdet som skadar effektiviteten i ekonomin, främst när det gäller kapitalskatter men även för exempelvis momsen. Den svenska skattekvoten har dessutom sjunkit från 49 procent av BNP i början på 2000-talet till dagens 43 procent.
Sluta att betala av på statsskulden. I dagens läge vore det helt rimligt att staten drar ner på sina ambitioner att betala av på statsskulden. Ett lägre satt mål för det offentliga sparandet skulle underlätta finansieringen av de kommunala behoven utan att äventyra hållbarheten i de offentliga finanserna. Ett underskott med en halv BNP-procent skulle innebära en stabilisering av den offentliga skuldkvoten på dagens nivå och ge ett rejält ökat finansieringsutrymme, jämfört med att sikta på ett överskott.
Lösningarna är därför inte långt borta: Överge överskottsmålet, höj de statliga skatteintäkterna och låt behoven i välfärden styra.
-Åsa-Pia Järliden Bergström, LO-ekonom, LO Bloggen