Amnesty menar att Israels förtryck av palestinier innebär apartheid, enligt en ny rapport. Amnesty sällar sig därmed till Human rights watch och israeliska människorättsorganisationen B’Tselem, som redan dragit samma slutsats. Apartheid är ett minst sagt laddat begrepp. Amnesty har utsatts för hårt tryck av Israel att dra tillbaka rapporten. Men det Amnesty faktiskt gör är att stå upp för folkrätten.
För trots omfattande smutskastning har den israeliska regeringen inte lyckats presentera juridiska argument som visar att Amnesty har fel. Att Israels tvångsförflyttningar av palestinier, konfiskeringar av palestinsk mark, utomrättsligt dödande och ojämlikhet inom rättssystemet utgör apartheid, är en helt rimlig tolkning av skrivningarna i Romstadgan och Apartheidkonventionen.
Det är nödvändigt att någon i konflikten håller sig till det torra och tålmodiga arbetet med att dokumentera övergrepp och dra de juridiska slutsatserna av det. Den omvärld som vill verka för fred och mot förtryck har mycket att lära av ett sådant förhållningssätt, snarare än att se på konflikten som om det vore en fotbollsmatch.
Varken det palestinska eller det israeliska ledarskapet förtjänar någon lojalitet. Det israeliska ledarskapet är en ockupationsmakt, som gör sitt yttersta för att driva palestinier ut ur deras eget land. Det palestinska ledarskapet (på Västbanken) är odemokratiskt och korrupt. I Gaza är de terrorister. Vi som normalt intar en skeptisk hållning till nationalism har ingen anledning att visa någon annan lojalitet än den till civilbefolkningens rätt till respekt för deras mänskliga rättigheter och upprätthållandet av folkrätten…
Den som pratar om folkrätt är svårare att avfärda. Folkrätten är nämligen glasklar om att ockupationen måste upphöra, blockaden av Gaza hävas och att palestinier inte kan behandlas som andra klassens medborgare.
—Henrik Jalalian, ledare i Syre. Se även Israel’s apartheid against Palestinians (pdf).