Vem kunde ana att vi behövde sämre anställningsvillkor och är det ens rimligt att tro att det kommer att leda till fler jobb om arbetsgivarna får oerhört generösa möjligheter att sparka sin personal?… Att det dessutom framställs som en förbättring av anställningstryggheten är ju bortom allt förstånd. Nya Las är som att vara i sjönöd på en finlandsfärja och se Vasaskeppet segla in till undsättning, man kan verkligen hålla sig för skratt.
Det hela känns som en deja vu från när Moderaterna skulle lansera idén om att privatisera vården. Man sa att det skulle vara en fördel särskilt för arbetarna. De skulle ju få högre löner om dom var anställda av privata arbetsgivare. Ja nu blev det ju precis tvärtom i stället.
Våra löner har tyvärr inte ens höjts i takt med inflationen sedan riskkapitalisterna satte tänderna i omsorgen. Så nu tjänar vi i stället mindre och mindre för varje år som går och så länge upphandlingssystemet finns kvar sitter vi i en omöjlig rävsax där lönerna bara blir sämre och sämre…
Anledningen till att jag inte tycker att det nya Las-avtalet ger något skydd överhuvudtaget är ju att jag själv blev föremål för en erinran om uppsägning som saknade grund. När vårdbolagen på det här sättet lever ut sin kreativa ådra och fabricerar bevis så är man ju helt chanslös. Jag och facket försökte flera gånger få Attendo att ta tillbaka erinran men dom vägrade och lovade mig i stället att jag skulle få en till om jag inte bättrade mig, mitt framför ögonen på facket.
Det var inte förrän en reporter från Sveriges Radio kontaktade Attendo och förklarade att det fanns en ljudinspelning från utdelningen av den här besvärliga erinran som de drog tillbaka den. Därför har jag svårt att tro att dom inte kommer rulla sin business på det här sättet även framöver.
Mitt fackförbund Kommunal har redan skrivit under på det nya Las-avtalet. Nu är det bara att vinka adjö till den anställningstrygghet som ligger mig så varmt om hjärtat och konstatera att jag går till historien som en av de sista visselblåsarna lagen skyddade.
—Stine Christophersen, signerat i Arbetaren.