Ordföranden i riksdagens justitieutskott Richard Jomshofs säger att han vill förbjuda muslimska symboler. I en debatt i Sveriges Radio är han tydlig: han tycker att halvmånen är att jämställa med hakkors
Richard Jomshofs uttalande är anstötligt och grovt, han lyckas med att både hetsa mot muslimer och relativisera nazismens brott. Ändå uteblir reaktionerna nästan helt.
I radiostudion får Muharrem Demirok, partiledare för Centerpartet, bemöta. Demirok frågar stillsamt om vi längre hör och förstår vad Jomshof säger. Han berättar om ett skolbesök han har gjort samma dag, med barn på mellanstadiet som vunnit en lästävling. Demirok frågar Jomshof om han har funderat på hur det känns att gå i fyran och bli utmålad som ett hot.
Debatten är så typisk, så plågsam. Det handlar inte längre om islamism, om varningar för extremism eller antidemokratiska krafter. Det handlar om rak, öppen rasism och en retorik som är urskillningslös, hatisk och blind. Det i sig är inte nytt från Sverigedemokraterna. Det nya är att nästan ingen reagerar.
Från Jomshofs samarbetspartier, dessa så kallade liberaler, kristdemokrater, moderater, hörs i stort sett ingenting. En minister twittrar att hon är stolt över Sverige som mångreligiöst land. Det känns pliktskyldigt. Ingen är upprörd, det saknas engagemang.
Det är också intressant vem som får svara. Demirok är en liberal politiker och talar principiellt för rättsstatens principer och demokratin. Men han är själv muslim och därmed på något sätt anklagad, i debatten tvingas han i praktiken försvara sitt eget människovärde. Det är förnedrande, för honom och för alla oss andra…
I en rapport från Umeå universitet från förra året läser jag att av de uppskattningsvis fem procent av befolkningen som har muslimsk familjebakgrund praktiserar ungefär en femtedel islam. Min poäng är att Sverige i huvudsak är sekulärt, religiöst svalt, med en liten grupp praktiserande troende inom varje trosgrupp. Men alltid detta misstänkliggörande från politiken, alltid detta hetsande, alltid riktat mot muslimer.
På Folk och försvar ställer sig landets statsminister upp och håller ett tal. Grundlöst pekar han ut nyblivna medborgare, invandrare, för att ha bristande försvarsvilja. ”Medborgarskapet är ingen resehandling”, dundrar han. Vilka pratar han om? Alla vet. Kristersson säger inte ordet muslimer. Det behöver han inte. Detta är en dans där SD för och Kristersson följsamt håller takten.
I sak har statsministern inga belägg för misstänkliggörandet, i stället finns det siffror som visar att han har fel.
-Karin Pettersson, kulturartikel i Aftonbladet
Läs mer https://www.aftonbladet.se/kultur/a/VPmvVd/karin-pettersson-om-rasism-mot-muslimer-i-sverige