Den kanske viktigaste lärdomen av pandemin är att centrala verksamheter i samhället under mycket lång tid har slimmats alldeles för hårt. All luft har ofta i effektiviseringens och besparingarnas namn pressats ur systemen, vare sig det gäller sjukvård eller tekniska verksamheter. Det som kostar i alla verksamheter är löner och företag, myndigheter och olika offentliga verksamheter stirrar ständigt på vilka människor som kan rationaliseras bort.
Ibland kan det faktiskt verka som att det största problemet i moderna ekonomier är människan själv – hon räknas bara som en kostnad, en belastning. Ett ekonomiskt marknadssystem som skryter med sin rationalitet är ofta inte alls rationellt om målet är att stressen på arbetsplatserna ska minskas och människor ska slippa bli onödiggjorda.
När en kris som den pågående pandemin slår till och gör att folk måste sjukskriva sig i stora antal, blir problemen enorma. Plötsligt är halva personalstyrkan på en förskola sjukskriven. Poliser måste stanna hemma. Anställda i viktiga tekniska verksamheter måste stanna hemma. Det är detta vi nu ser i den accelererande smittspridningens spår.
Men eländet har ju varit känt länge: att sjukhus tvingas gå upp i så kallat stabsläge var vanligt även före pandemin. Men det gäller inte bara vården, utan också en rad andra verksamheter, från räddningstjänst till polis. Den bästa krisberedskapen är att en massa arbetsplatser helt enkelt återbemannas. Den rådande just-in-timefilosofin fungerar inte när djupa kriser kommer, och vi kan vara säkra på att sådana kriser förr eller senare inträffar.
Nyligen hördes rentav en röst från MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, faktiskt säga det där rakt ut: Det har slimmats och effektiviserats för mycket i det svenska samhället. Inte minst gäller det antalet vårdplatser, där Sverige är bland de sämsta i Europa…
Det står klar och det visste många av oss långt tidigare: Att den mänskliga faktorn måste uppvärderas och att slimmandet och effektiviserandet aldrig borde få gå ut över kvalitén på de olika verksamheterna. Det måste finnas luft i systemen så att de kan andas. Och den luften består av människor.
—Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten.