De rosenröda privatiseringslöftena var nonsens

När privatiseringsvågen inom välfärdssektorn drog igång på 1990-talet var det ofta underverk som utlovades: Verksamheterna skulle bli bättre och billigare, och personalen få högre lön. Resultatet blev snarare det motsatta. Som förhållandena i äldreomsorgen tydligt visar. Villkoren där är genomgående sämre i dag än vid 1990-talets början.
En övergripande förklaring är förstås försämringen av den kommunala ekonomin i kombination med Alliansens stora skattesänkningar. Det går inte att minska skattekvoten med fyra-fem procent av BNP utan att det får negativa effekter för det som skatterna ska betala. Inom omsorgsverksamheter är personalutgifterna den stora delen – så måste man skära i budgeten måste personalkostnaderna ner.

De extremt osäkra anställningsvillkoren inom äldreomsorgen är en följd av det. Och som ett antal studier visar: Det är inom de privata företagen som andelen osäkra anställningar är högst. De finns förvisso också kommunalt, men det är de privata företagen som drivit på utvecklingen.

För om ett företag inom ramen för den fasta ersättningen från kommunen ska skapa utrymme också för vinster, ja, då måste man lägga litet mindre pengar på något annat. Utöver det allmänna besparingstrycket på hemtjänsten måste alltså privata företag spara in kostnader för att möjliggöra vinst…

De rosenröda löftena om allt det goda privatiseringarna skulle leda till hade den underliggande föreställningen att privata företag alltid arbetar mycket mer effektivt än offentliga verksamheter. Vilket är nonsens. Privata företag har inga magiska trollspön som gör allting bättre och billigare…

Det är dags att göra upp med de romantiska föreställningarna om privatiseringarnas alla fördelar, och skapa mer realistiska regelverk än dagens.

På samma gång kan vi göra upp med idén att personal kan hanteras som maskindelar, att kopplas på och av vartefter det råkar vara läge för arbetsgivaren – och att man med det får optimalt fungerande verksamheter.

De usla anställningsvillkoren inom äldreomsorgen har helt uppenbart försämrat också för dem som behöver omsorgen. Bra villkor för dem som jobbet är till för kräver helt enkelt bra villkor för dem som ska göra jobbet. Och det gäller inte bara hemtjänsten!

Anne-Marie Lidgren, krönika i Elektrikern.

You May Also Like