I onsdags morse, när Annie Lööf höll sin presskonferens, brakade med ett dån Centerns mångåriga kritik av högerpopulismen samman. Det finns en värvarvideo där Lööf säger ungefär så här: Vill du rösta borgerligt och kunna lita på att ditt parti håller SD borta från inflytande, då ska du rösta på Centern.
Nu har den retoriken spruckit. Centern visade att man avskyr Vänsterpartiet långt mer än Sverigedemokraterna när högerblockets budget släpptes igenom. Ja, jag erkänner: Jag är ganska chockad över hyckleriet…
Magdalena Andersson blir säkert vald igen i nästa vecka, som den första – eller andra? – kvinnliga statsministern i svensk historia. Jag är inte orolig för det…
Men jag hör också hur ovillig Magdalena Andersson är att kritisera Annie Lööfs och Centerpartiets beslut. Jodå, det går att förstå. Även i framtiden lär nog Centerns stöd behövas. Ändå önskar jag att Socialdemokratin någon gång vågade sjunga ut mot det lilla utpressarpartiet, som både utlöser kaos och framstår som direkt bortskämt med tanke på allt de fått igenom i såväl budget som andra förhandlingar…
Men just nu är känslan den som Hoola Bandoola en gång uttryckte i en sång:
Det har bli´tt svårare att skratta
Och det går längre mellan varje gång
Och vår värld har bli’tt så liten
Att själva kroppen känns för trång
Och snart är uppfostran så fullständig
Att dom som gräver sin egen gravInte tänker på nåt annat än
att dom ska ha mer betalt
—Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten.