Finanskriser, som startar i andra världsdelar, utgör ett hot på EU:s länder. Liksom naturkatastrofer som inte går att göra något åt. Eller klimatkrisen som länderna själva bidragit till genom decenniers oförmåga att minska fossilberoendet. Med euron införande skapade ett nytt hot.
Enskilda nationer och regioner som lever med euron saknar verktyg att agera. Nu skall istället ett enormt gemensamt “återhämtningspaket” sjösättas inom EU. 750 miljarder euro. Upplånade av EU gemensamt, är tanken. Största delen som bidrag, minsta del som lån. Enorma summor. I en redan överbelastat EU-budget där pengarna rinner mellan fingrarna. Med byråkrati, fiffel, bisarr politik.
I Sverige finns en politisk enighet – bortsett från Liberalerna – att det måtte vara viss måtta på det hela, att det finns pengar inom EU-budgeten att fördela om snarare än att tillföra. Klokt.
De gemensamma stora lån som EU nu planerar är ytterligare steg mot Europas Förenta Stater. I tron att centraliserade beslut alltid är så mycket bättre än decentraliserade. Som om centraliserad dumhet inte fanns i lika stor omfattning som det finns decentraliserad dumhet. Fördelen med det sistnämnda är att alla inte behöver drabbas lika illa av beslut som visade sig vara mindre kloka, eller rent av korkade.
Mångfald är faktiskt en styrka inte bara inom naturen och kulturen utan också inom ekonomin. Att binda alla vid samma mast – vilket är tendensen i den globaliserade senkapitalistiska tiden – medför att om en faller så faller alla. Mångfald även i ekonomiskt systembyggande är av godo!…
Det planerade “återuppbyggnadspaketet” sägs få gröna inslag. Dessvärre lär det bli tvärtom. För det första är det nämligen så att det i varje euro – liksom i varje krona, dollar eller rubel – finns inbyggd klimatpåverkan. För det andra kommer lånen till största delen att användas för att återföra allt till det som varit hur grön retoriken än är. Men om det ska vi tydligen inte tala.
—Birger Schlaug på egen blogg.