Vi lever i bristens tidevarv: brist på el, brist på poliser, brist på vårdplatser och sjuksköterskor och all annan sjukvårdspersonal, brist på lärare, brister i järnvägsunderhåll och våra vägar, framförallt i Norrland – där är det brist på det mesta. Bristlistan kan göras oändligt lång.
Alla dessa brister kan vi tacka bristen på politik för. Man kan säga att politikerna brustit i sitt uppdrag att åtgärda samhällets brister vartefter de uppstått. Därmed har de brustit i sitt ansvarstagande de senaste 30 åren och det kan bero på bristande ambitioner, eller rent av brist på idéer eller att det är något annat som bestämmer utvecklingen.
Nu senast brast det ordentligt i partiledardebatten som var minst sagt bristfällig, däremot kan man inte avläsa några brister vad gäller eftergifter gentemot Turkiet för att få vår Natoansökan beviljad.
Emellertid konstaterades brister i försvaret som snarast måste åtgärdas. Och så kan man slå fast att landet absolut inte lider någon brist på miljardärer. Någon brist på otrygghet bland vanligt folk går heller inte att urskilja.
Håller kanske strängen mellan folket och dess politiska företrädare på att brista – om den inte redan brustit.
-Kjell Klevbom, debattartikel i Dala-Demokraten