Glesbygden utarmas. Både den offentliga och privata servicen flyr den svenska glesbygden och det blir allt svårare att leva ett tryggt och normalt liv i glesbygden.
Byskolor läggs ner. Apotek och vårdcentraler läggs ner. Arbetsförmedling och försäkringskassa stänger sina kontor. Bensinmackar och livsmedelsaffärer läggs ner. De lokala polisstationerna läggs ner.
De som bor i glesbygden tvingas resa allt längre för att få den service de har rätt till om vi vill att “hela Sverige ska leva”.
Vid sjukdomar, olyckor, barnafödande och annat blir det allt längre utryckningstider för polis, ambulans och räddningstjänst.
Har man bil kostar det en hel del med alla dessa långa resor. De som inte har bil får förlita sig på kollektivtrafiken. En kollektivtrafik som också utarmas.
Nu har Centerpartiet i förhandlingar med regeringen och Liberalerna fått igenom sänkt skatt för de som bor inom glesbygdens så kallade stödområden A och B.
En skattesänkning som ger 830 000 människor i glesbygden 1 650 kronor mer per år. Eller 137 kronor per månad.
För staten blir det en minskade skatteintäkter på 1,35 miljarder om året.
Min fundering är hur sänkt skatt för de boende och minskade skatteintäkter för samhället leder till bättre service i glesbygden?
Flyttar byskolan, polisstationen och vårdcentralen tillbaka när skatten blir lägre?
Flyttar apoteket, arbetsförmedlingen och försäkringskassan tillbaka när skatten blir lägre?
Öppnar bensinmacken och livsmedelsaffären igen när skatten blir lägre?
Visst kan det vara trevligt med lägre skatt. 137 kronor per månad motsvarar ungefär 8 liter bensin. Kanske den bensinförbrukning det kostar extra att åka till närmaste bensinmack för att tanka.
Visst är det så att de som bor i glesbygden betalar lika mycket skatt som alla andra, utan att få samma service som de som bor i större tätorter och städer.
Men vill man att “hela Sverige ska leva” är det servicen som måste förbättras, både den offentliga och den privata.
Hur den servicen förbättras genom en liten skattesänkning har jag svårt att förstå.
Det liknar mest populism.
Eller som finansminister Magdalena Andersson (S) säger:
“Det är för att kompensera för längre avstånd och sämre service”.
Rolf Waltersson
