Recension av: Hans Östensson.
Vad passar bättre i denna isoleringens tid än att fundera över den tid vi lever i och hur framtiden kommer att se ut. Nedanstående är några axplock jag hämtat ur mycket läsvärd och spännande bok som just analyserar dagens ekonomiska situation och beskriver vilka radikala förändringar som behövs.
Coronakrisen visar på ett övertydligt sätt att kapitalismen inte klarar välfärden för alla människor. Särskilt katastrofen inom äldreboenden och hemtjänsten avslöjar myten att marknaden effektivt och rationellt klarar att tillgodose livsnödvändiga behov. Ekonomin inom alla områden drabbas också och ofantliga stödpaket erbjuds från Riksbanken för att hindra att många stora och små företag slås ut.
På frågan om det inte finns någon gräns för hur mycket pengar riksbanken kan låna ut svarar riksbankschefen Stefan Ingves. Nej i princip kan vi låna ut mycket mer. Vi är långt ifrån en gräns. För oss andra som lever i den reella världen och inte den digitala där “more money can be printed out of thin air” som man sa vid finanskrisen, känns det märkligt att sparbetingen inom välfärden plötsligt kan bytas ut mot obegränsade stödpaket över en dag. Jag har inte fått någon begriplig förklaring från någon ekonom. Det är nog som svd:s ekonomi journalist Andreas Cervanka skriver i sin bok “Pengar” Ingen begriper egentligen vad pengar är och hur den finansiella ekonomin fungerar.
Lite hjälp på vägen för att förstå hur en penningekonomi fungerar kan man få i en bok av den etablerade engelska ekonomen Andrew Sayer med den talade titeln “Därför har vi inte råd med de rika” som även om den inte direkt svarar på frågan om “den obegränsade mängden digitala pengar” som plötsligt kan trollas fram, leder spåren mot en företeelse som förklarar hur den moderna ekonomin fungerar.
Och det är bokens huvudtema. Skillnaden mellan den reella ekonomin där nyttigheter framställs och vissa delar av den finansiella ekonomin eller som författaren skriver skillnaden mellan tjänande och otjänande inkomster.
Detta begrepp är klargörande och mycket användbart om man vill försöka förstå hur kapitalismen fungerar. Med tjänande inkomster menar författaren de nyttigheter som kan vara direkt produktion av varor och tjänster men också att t.ex. utbilda människor. Det viktiga är att det förbättrar människans livsvillkor.
Mot detta ställs otjänande inkomster som skapas av en ytterst liten grupp rika och vars huvudsyfte är att berika sig sig själva utan att förbättra situationen för den absoluta majoriteten av människorna i samhället.
Otjänande inkomster är penningtransaktioner som bara förmerar de satsade pengarna. Det är dessa rika som är problemet enligt författaren. De lever i en digital värd. Ibland i kontakt med den värdeskapande delen av samhället men ofta inte.
Författaren frågar sig om de superrika behövs och menar att ibland kan deras insatser skapa jobb men det är inte huvudsaken utan det viktiga för dem är att förmerar sitt kapital.
I ett långt avsnitt redogör Sayer för något som han kallar de rikas lag. Även om de kolossala inkomstskillnader mellan de enorm rika (främst den rikaste promillen) och resten av befolkningen (de 99%) i sig är problematisk så är det själva strukturen i kapitalismen som gör att de superrika dominerar den ekonomiska politiken. Det är ägandet av de stora företagen och bankerna som är själva motorn i dominansen. Detta märktes mycket tydligt under finanskrisen 2007 där staten var tvungen att rädda de stora bankerna som spelade en avgörande roll i det ekonomiska systemet. Bankerna var “too big ta fall”.
Hur kan det komma sig att denna ytterst lilla minoritet – plutokratin – kan tillåtas ha ett så avgörande inflytande på hela samhället både i ekonomi och politik. Ett skäl är att den ekonomiska överklassen har lyckats förändra innebörden av många ekonomiska värdeord.
Ett sådant exempel är investering.
Vad är egentligen en investering? För de flesta är innebörden av en investering att t. ex. bättre och mer varor produceras, att välfärden förbättras men begreppet har allt mer övertagits av finanskapitalet som med investering menar att man genom att investera i optioner och derivat och i allt mer komplicerade ekonomiska upplägg kan förmera pengar utan någon synbart nytta för människorna. Troligtvis kan det bli en försämring eftersom transaktionen ofta kan vara riskfylld.
Denna förskjutning av ordet har varit väldigt lyckosam och döljer maktaspekten.
Ett annat döljande ord som leder tankarna fel är ordet inkomst. Författaren gör en distinktion mellan tjäna och förtjäna. Många människor resonerar att även om de rika har mycket pengar så har de inte bara tjänat pengarna utan också förtjänat sin förmögenhet genom hårt arbete och skicklighet.
Men att förtjäna sina pengar är något helt anat än att tjäna sina pengar. De flesta superrika må ha varit skickliga och gjort lönsamma investeringar men de har inte förtjänat sina inkomster. Värdet på deras inkomster har inte ökat genom deras skicklighet utan p.g.a. värdestegringar på mark och hus och genom de att satsat på företag som inte producerar bruksvaror.
Återigen är distinktionen mellan tjänande och otjänande inkomster klargörande. Det är egentligen samma distinktion som vänstern alltid gjort mellan de som måste arbeta för sin inkomst och de som lever på andras arbete. Utan tjänande inkomster kan otjänande inkomster inte existera.
Ett annat sätt att rättfärdiga de superrikas enorma förmögenheter är att peka på allt “gott” vissa av dem gör. Har inte filantroper som Bill Gates bidragit till att förbättra för mänskligheten frågar sig många. Sayer pekar på problemen med dessa miljardärers givmildhet och pekar på att de ofta snedvrider den ekonomiska utvecklingen och kan utarma t. ex. sjukvården i ett land.
Går det att komma åt denna de rikas dominans?
Ja säger författaren men det behövs radikala förändringar och han pekar på rad åtgärder som måste vidtagas och det är styrkan med boken att ett så brett spektrum diskuteras. Det finns inte ett enda alexanderhugg som kan lösa problemen.
Författaren är skoningslös i sin kritik av nyliberalismen. Kodord som att konkurrens alltid är bra måste ifrågasättas och vad menas med effektivitet? Man måste fråga sig effektivt för vem? Hela vår livsstil måste förändras och man måste fråga sig vad konsumtionen är till för. Så långt är nog många med. Men Sayer går ett steg längre och föreslår åtgärder som direkt ingriper i kapitalismens kärna och som sällan brukar föras fram av de gängse ekonomerna utom de längst ute på vänsterkanten.
För det första menar han att äganderätten måste diskuteras på ett helt annat sätt än det görs idag. Mark och mineraler måste förstaligas. Det här innebär inte att människor ska hindras äga byggnader men vinsterna av att privatisera naturen måste tillfalla alla.
Vidare måste räntan och krediterna ifrågasättas. Det är räntan på de högre nivåerna som är problemet. Inte krediter som kan se till att pengarna kommer till användning och inte ligger overksamma. Riskerna i utlåningen bör delas lika mellan långivare och låntagare.
Vidare måste profiten ifrågasättas. Inte så att den helt måste avskaffas men den bör delas mellan de som arbetar i företagen och de som äger företagen och slutligen måste finansmarknaden förändras. Det räcker inte med att förstatliga någon bank, minska bonusar och aktieutdelning. Staten bör överta bankernas möjlighet att öka penningmängden på eget bevåg. Skapandet av nya finansiella transaktioner bör inte överlåtas till bankerna och dessa finansiell transaktioner måste beskattas.
*
Även om boken behandlar komplicerade ekonomiska begrepp, men för att vara en akademisk bok, är den lättläst och begriplig för en samhällsintresserad läsare Det är omöjligt att på några få sidor få med rikedomen i den nästan 400-sidiga boken. Några kapitelrubriker visar på mångsidighet i analysen utom de områden jag redan nämnt. Boken behandlar områden som:
- Kapitalister och rentierer
- Krisens rötter
- De rikas filontropi
- Skapar inte de rika jobb?
- Jobb och klass “don’t mention the war”.
Du som förhoppningsvis läser boken kommer att hitta en mängd andra infallsvinklar.
Hans Östensson
